Enligt en söktjänst på nätet finns det i Sverige bara sex platser som heter Granåker. Det som bor där anser säkert att platsen är deras paradis. I vissa andra sammanhang är dock ordet granåker snarare ett skällsord.

Själv är jag är stolt ägare till flera åkrar som planterats med granar, granåkrar, och några av dem är rena rama bankomaterna. Mina granåkrar är frukten av ett politiskt beslut, omställning nittio. Staten ansåg att landet producerade för mycket mat varför åkermark skulle ställas om till något annat. Hos oss planterades granar på en del åkermark. Vi odlar således granar på gammal åkermark.

Jag har hunnit med att gallrat dessa och vill skicka med några lärdomar. Gallra inte bort några träd alls efter kanterna. Låt minst fyra till fem meter in från kanten vara orörd. Bestånden är mycket känsliga för vind. Gallra i tid så att granarna blir stabila. Gallra inte bort för många stammar. Planera skotarvägen in i ”åkern” på läsian. För min del blev det till och med ett netto på förstagallringen. Och visa gärna upp din kulturgärning för andra!

På något sätt skulle vi som brukar skog kunna använda oss av skällsordet granåker som något mer positivt. Vi skulle kunna använda ordet granåker för att avdramatisera skogsbruk och kalhyggen. För hårdrar vi det är egentligen en skog bara en bit mark där jag som ägare valt att odla skog i stället för säd, gräs eller något annat. Enda skillnaden är att vi inte skördar så ofta.

Så mitt förslag, pröva gärna i helgen att dra paralleller mellan åkermarken och skogsmarken där den enda skillnaden är att den första kalavverkas varje år och den senare var hundrade år. Ibland behöver saker inte vara svårare än så.