Att rasta hunden i en nyckelbiotop

Jag rastade hunden i morse i en av mina så kallade nyckelbiotoper. Som vanligt sneglade jag på nyhetsflödet i mobiltelefonen. Det dök upp en intressant rapport med rubriken ”Svensk konsumtion skövlar regnskogen”.

 

Nyheten i sig är kanske ingen kioskvältare men paradoxen blev påtaglig. Mer och mer skog tillåts inte brukas i Sverige. Anledningarna är multipla statliga intrång i den privata människans ägande- och brukanderätt. Det handlar om nyckelbiotoper, värdekärnor, riksintressen för naturvården, riksintressen för turismen, riksintressen för grön infrastruktur, riksintressen för naturvården, strandskydd, artskyddsförordning, nya tolkningar av miljöbalken, hänsynsytor och så vidare. Att svensk ryggrad, skogsindustrin, inte säkrat sin råvara beror inte på älgbetning.   

Här sitter alltså min hund och bajsar i ett område av trivial skog. En skogsholme som för 8o år sen var beteshage för några kossor. En skogsholme med tre sidor mot olika åkrar och en sida mot en väg. En skogsholme som skulle avverkas så att jag kunde tillvarata markens produktionsförmåga på ett bättre sätt. En skogsholme som kunde producera virke så att svenska konsumenter inte tvingas köpa produkter som skövlar regnskogar. En skogsholme som nu inte får avverkas eftersom den har en nyckelbiotopsliknande karaktär!

Ny uppdatering på telefonen i den triviala skogen visar ett inlägg på DN med rubriken ”Brasilien ska skövla område lika stort som Frankrike i Amazonas”. Men för all del, fortsätt med idiotin att skydda hårt påverkade skogar i Sverige. Dem i Brasilien slipper vi ju att se.

 

På vägen hem funderar jag på hur många värdelösa ”skyddade” skogar systemet skapat. Om det i min tid kommer att kunna upplösas så att folk som vill får producera skog på dem. Jag funderar på hur mycket bättre jag mått om jag i stället fått röja fram en ny produktionsskog som i förlängningen gör att andras konsumtion inte förgör djur och natur på andra ställen i världen.

 

 

Allan Edwall

Allan Edwall skrev i en visa följande strof.

För ska det va nån nytta med vår flora
Så får den faktiskt inte växa som den vill
Och ett och annat kan vi väl förlora
För i kalkylen finns det gott om plats för spill

 

Länk:

Här är länken till inslaget på radion. Jag har inte läst rapporten men litar på att public service gjort sitt 8 miljarders jobb.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7079002