Kväverunda nr 1 i höstvetet är nu klar

mars 23, 2020

och vi har redan påbörjat nr 2.

Här kommer ett långt inlägg om vår gödselstrategi i höstvete och mina tankar kring den.

I morse blev vi klara med vetets första kvävegiva för i år. Vi har nu lagt den första delen i huvudgivan. Huvudgivan är det gamla traditionella sättet att benämna det kväve man tillför vetet innan stråskjutning eller i begynnande stråskjutning. Det är ett bra ord som beskriver den viktigaste kvävetillförseln i vetet men frågan är om det ändå är rätt ord. Idag är min uppfattning att denna huvudgiva oftare delas upp på minst två givor.

Vi har kört ganska många år med just delad huvudgiva och kanske resten av givorna delade med. Jag har redan skrivit lite om mina tankar med en tidigt första giva som också är en första del i huvudgivan här:https://blogg.atl.nu/abbotnas-sateri/2020/03/14/kvave-pa-falten/

Här kommer lite mer tankar. Det finns mycket olika råd och rön kring kvävestrategier men en sak är nog alla överens om, den så kallade huvudgivan ska finnas växttillgänglig vid begynnande stråskjutning. Att kvävet är växttillgängligt är ju inte samma sak som att det ligger utspritt på fältet och har smält på ytan. Att kvävet är växttillgängligt betyder att det finns i marken i form av nitratkväve. I tex Axan är ju hälften av kvävet nitratkväve och resten ammoniumkväve. Ammoniumkvävet kräver tid, värme och vatten för att omvandlas till nitratkväve, det kräver alltså lite framförhållning.

Vi ligger i ett område som historiskt brukar kalla för försommar torrt, inget vatten – ingen nitrifikation (omvandling). Det gör att man vill vara lite tidig för att låta det få lite tid på sig innan torkan slår in, värmen behöver också finnas förstås. Jag har lärt mig att ovanför 4 grader varmt sker nitrifikation (finns säkert olika forskningar där). Det finns också risk att det kommer stora vårregn på våren, som ingen meteorolog ser och varnar för. Kommer ett sådant regn finns stor risk för avrinning, eller att vatten blir stående då finns risk för denitrifikation och förlust i form av kvävgas. Detta gör att vi inte vill lägga en för stor giva tidigt.

Inget regn i sikte, kan det bli ännu en torr försäsong?? Verkar även som att långkalsongerna får stanna kvar framme ett tag till…

Därför lägger vi alltid en liten mindre giva tidigt. I år var den första givan i snitt 54 kg N/ha men styrd av N-sensorn mellan 40 och 70 kg N/ha, för att redan nu börja jobba med att jämna ut bestånden. Jag tycker i år att det är väldigt stora variationer på fälten vad gäller bestånd. Det är första gången i år vi låter N-sensor styra givan redan första givan. Än så länge är jag väldigt nöjd med hur den har jobbat, vi får se resultatet senare. Det jag märkte nu på slutet när jag kom in på de finare vetefälten, var att den jobbade mycket mer upp och ner i ett större spann än på de lite glesare bestånden (det säger ju sig självt, mer massa att jobba med). Så där tror jag verkligen att den gjorde stor nytta, men som sagt vi får se resultatet senare.

Så länge N-sensorn gör som jag tycker känns det rätt, här lägger den 63 kg N/ha
Hoppas utjämningen ger ett bra resultat.

 

Ett fält med Norinvete som kördes igår morse, samma fält som bilderna ovan är ifrån.

Jag skrev ju att vi redan har påbörjat runda nummer två, det är nästan sant men här har vi egentligen inte kvävet i fokus utan svavlet. Vi kör här precis som i rapsen en rak giva på 100 kg totalgödning/ha i form av ammonsulfat NS 21-24. Det är ett steg i våran för i år nya gödselstrategi. Detta gör att kg N/ha kommer hamna på 61-91 kg/ha och svavel på 33-37 kg/ha. I stråsäd är de rekommendationer jag tagit del av att svavel ska tillföras i mängden minst 10% av totala kvävegivan. I år kommer vi att använda oss av stor del av gödselmedlet kalksalpeter i gödselstrategin. Det är ett gödselmedel som endast innehåller kväve i form av nitratkväve (krävs alltså ingen nitrifikation för att bli växttillgängligt), men det innehåller inget svavel. Därför för att möjliggöra att stor del av kvävet tillförs som kalksalpeter, så kör vi ut en större mängd svavel nu. Vi kommer att landa på någonstans omkring ca 40 kg S/ha efter att resten av huvudgivan körts ut i form av Axan. Detta möjliggör en väldigt hög kvävegiva på totalt 400 kg N/ha. Så hög giva kommer vi inte att lägga, det lovar jag. Men vill hur som helst inte att svavlet ska vara den begränsande faktorn i det hela.

Kalksalpeter har vi bestämt oss för att använda i större utsträckning i år än vad vi gjort förut. Detta för att kunna bli mer flexibla och för att det ska bli lättare att träffa rätt i tidpunkt med kväve. Jag har ju inte varit med sen stenåldern, men vad jag kan förstår får vi mer extremväder här drabbas vi mer och mer av extremväder här i form av bla torka eller blöta. Något som vi måste anpassa oss till och ett av sätten kan vara att endast tillföra liten mängd snabbtillgängligt kväve till grödan åt gången. Då kan man snabbt anpassa sig efter ändrade förutsättningar. Det är ju även så att denna underbara N-sensor endast läser av läget i växten vad gäller kväve och har ingen aning om vad som sker i marken. Det borde därför vara lättare att träffa rätt med kvävegivan, om man inte har massa ammoniumkväve som ligger i marken och väntar på att omvandlas. Detta ihop med nollrutan där vi mäter markens mineralisering av kväve borde göra att vi kan träffa nästan exakt rätt gällande kvävegiva.

Efter denna ”svavelgiva” är nog planen att vänta tills begynnande stråskjutning och fortsätta med resten av huvudgivan. Det kan ändra sig fort, jag avslutade arbetsdagen igår med att tvätta gödningsspridaren och började denna dag med att skita ner den. Det går fort i hockey och modern växtodling!

Efter året vet vi förhoppningsvis om vi har gjort rätt eller inte, då kan vi vara efterkloka ihop!

Efter imorgon lämnar vi kvävet ett litet tag och fokuserar på allt annat!

Hur ser mina dagar ut just nu?
Rätt beslut?