Tack familjen

för att ni förstår och står ut med att mitt yrke även är min hobby.

Även om jag har varit helt ledig i helgen så har några av helgens promenader burit mig över fälten. På dessa promenader så har delar av familjen eller hela familjen varit med och ibland bara hundarna följt med. Jag passar helt enkelt på så ofta jag kan att kolla läget på fälten (lite nördigt kanske), de fälten som ligger närmast gården är överrepresenterade helt klart.

Två snyggingar i vete. En av oss fyller fyra år idag, grattis Duro
Emmaljunga behöver ändra sin spårvidd för att vagnen ska passa bättre mellan så-raderna i vetet. Snart har vetet växt för långt för att ta promenader med vagnen där.

Påskafton bjöd på en härlig familjeutflykt med bil till höstrapsen för att kolla statusen på rapsbaggarna. Det ser lugnt ut än så länge och Wilhelms favorit mening blev snart: ”Inga baggar här heller”. Det fanns däremot några baggar lite här och var men inte många inte.

”Inga baggar här heller”

I fredags började även kväve-nollrutorna synas i vissa vetefält, både i Norin och Julius. Inte bara pga av den salteffekt/vattenbindningseffekt gödningen har som synts länge utan nu även pga skillnader på växterna. Kväve-nollrutan i rapsen börjar även att halka efter ordentligt. Det är skönt att se skillnad, för då finns ju i alla fall en del av kvävet tillgängligt för växterna.

Nollruta i Norinvete. Den syns inte jättetydligt, men den syns.

 

Nollruta i Julius, ett av de sämre bestånden för i år. Nollrutan syns inte tydligt här heller men den syns.

 

Nollrutan i rapsen syns tydligare och tydligare.
Nollruta som syntes väldigt tidigt (inte tydligt), förmodligen mest pga av den saltefekt/vattenbindningseffekt gödningen har.

Nu blåser det sådär mycket ute igen, hoppas att inget blåser bort eller sönder. Strömmen går nog snart, det brukar den göra här när det blåser…..

Nu laddar jag batterierna för en tuff vecka med armering!