Kvävekomplettering – check

Jahapp då var även fjärde kväverunda på allt höstvete färdig och spridaren är ren igen.

Jag vet att det är mycket fokus på kväve, men det är ju en väldigt stor del i växtodlingen. Det finns massor med olika strategier, många av dem är rätt och många är fel. Ingen vet egentligen fören efteråt (om ens då) om man har träffat rätt eller fel. Vi valde hur som helst att denna vecka göra en första kompletteringsgödsling även vårat Julius vete.

Här kommer lite av mina tankar om det:

Vi har väldigt olika markleverenser av kväve, både mellan olika fält och inom samma fält. Det är även stor variation i upptaget av kväve i grönmassan. Därför används självklart N-sensorn för att jämna ut fälten. Ibland vid tidigare givor har jag kört på att försöka jämna ut hela brukningsenheter med hjälp av sensorn, men denna gången valde jag att jämna ut fält för fält. Det är för att jag anser att varje fält ska behandlas olika, då de har olika förutsättningar.

Tillgången på kväve är inte det enda som styr upptaget i biomassan, det finns även andra faktorer som påverkar. Tillgången på växttillgängligt kväve är nog däremot faktiskt anledningen till lägre kväveupptag än så länge på vissa ställen i år.

Här är det fyra fält på samma karta. Som det syns är det stora variationer både mellan fält och inom fält. Det fältet uppe till vänster hade i grönmassan tagit upp 122 kg N/ha i snitt. Fältet längst ner till höger 103 kg N/ha i snitt. De andra två var betydligt sämre och som ni ser så är snittet på alla fyra fält ihop 98 kg N/ha.

 

 

Våran sämsta nollruta i Julius 5 kg N/ha i grönmassan

Våran bästa nollruta i Julius 48 kg N/ha i grönmassan

Maxrutorna skvallrar.

Vi har maxrutor med kalksalpeter som syns på några fält, intressant är att det syns på områden med både dålig och bra markleverens av kväve. Det är just maxrutorna med kalksalpeter som syn och inte maxrutorna med axan, det är samma mängd kväve utkastat i alla maxrutor vid samma tillfälle. Kalksalpetern innehåller störst del nitratkväve (ca 93% av totala kväveinnehållet), till skillnad mot axan där hälften är ammoniumkväve och behöver nitrifikation för att bli växttillgängligt. Detta stödjer alltså min teori jag har haft om att nitrifikationen i marken har gått lite långsamt i år.

Blå pil markerar maxrutan med kalksalpeter i. Det här området har enligt N-sensorn 5 kg N/ha upptaget i grönmassan från markleverens. Fältet i övrigt har tagit upp 95 kg N/ha. Det här är Julius vete.
Blå pilar markerar maxrutan med kalksalpeter. Även här syns den med ögat. Markleverensen i det här området är enligt sensorn 47 kg N/ha i grönmassan. Fältet har i övrigt tagit upp 154 kg N/ha. Det här är Norin vete.

Den höga skördepotentialen vi tycker att vi har i år ihop med den ojämna kvävestatusen i mark och i gröda. Gjorde att vi valde att kompletteringsgödsla allt vårat Julius vete som nu är i stadie 37 (flaggbladet synligt). Givan vi valde att lägga gör att allt vårat Juliusvete nu har fått en snittgiva på 220 kg N/ha. Det gör att om vi följer de fina tabeller och rekommendationer som Yara presenterar i sina N-prognoser, så har vi gödslat kväve för 7-10 ton/ha brödvete i skörd, beroende på vilket fält man tittar på.

I det här Julius fältet har grönmassan redan tagit upp 134 kg N/ha i snitt. Det här är ett av fälten med hög skördepotential.

Frågan är nu om det kommer att räcka, vi har självklar många olika variationer i skördepotential på olika fält. Det är det vi redan nu har försökt ta hänsyn till. Vi har kollat på fälten och förutsättningarna som det ser ut nu, därifrån så har vi försökt sätta en realistisk lägsta skördenivå per fält. Det är gentemot den lägsta skördenivån vi har gödslat nu. Det här är jättesvårt att avgöra tycker jag, för vem vet vad som händer imorgon eller nästa vecka.

Det här vetet ser bra ut idag. Frågan är hur det ser ut om någon/några månader.
Det här vetet ser med bra ut. Här på bilden har det tagit upp ca 20 kg mindre/ha än på bilden ovan.

Vi räknar egentligen med att vi har högre skördepotential än det vi nu har gödslat kväve för, därför räknar vi med att återkomma ytterligare en gång till med kväve. Blir det däremot jättedåliga förhållanden och förutsättningarna för hög skörd försvinner, så var detta sista kväverundan innan skörd. Ser vi däremot att det blir som vi räknar med bra förutsättningar för högre skörd, så måste vi gödsla mer för att få bra rätt proteinhalt.

Det negativa med kalksalpeter är att det grisar ner allt sådant. Tur att det går att tvätta.

Undrar vad det är för färg på spridaren under allt kalksalpeter damm.
En intressant grej är hur mycket bättre ett tätt bestånd är på att behålla fukten mot ett glest bestånd. Se bilden.