Nu är det vitt

Så har säsongens första snö fallit, härligt! Jag höll på att skriva årets första snö, men det stämmer ju inte. Det har ju redan snöat i år, men mycket tidigare i år. Senast jag höll i snö var nog i mars, efter första kvävegivan. Det var hursomhelst ett bra tag sedan och nu är det underbart vitt igen, hoppas det får vara det ett tag nu.

Ingen snöröjning

Apropå snö, så är ju snöröjning en populär syssla för lantbrukstraktorer på vinterhalvåret. Så har det även varit för våra traktorer förut, men just nu så får de lite vinterledigt för andra säsongen i rad. Säsongen 2018/2019 var sist vi var i snösvängen. Jag fick för mig att det var en evighet sedan, men det är ju faktiskt inte alls längesedan, man vänjer sig fort. Förra vintern var alltså min första vinter utan snöröjning sen jag tog traktorkort (med undantag för de två vintrar jag spenderade i Australien, där var det ont om snö i de områdena vi var i). Att inte röja snö är både positivt och negativt, men som småbarns far är det inte helt tokigt att kunna planera vintern utan att behöva rycka ut på plötsliga snö/halkbekämpningar. Vi har ju ändå hyffsat tempo resten av året. Ändå är det inte omöjligt att jag snart igen sitter i snösvängen, man vet aldrig vad som händer imorgon. Finns det pengar att tjäna är ju all laglig verksamhet intressant….

Arkivbild från 2018. Då hade vi tre traktorer som gick i Hälleforsnäs, det var fin plogning där.
(Också en arkivbild) Får jag ploga med ett sådant här ekipage, så kanske det blir comeback.

Första advent

På något sätt måste man väl säga att vädret tajmade in datumet ganska så bra. En vit första advent är ju inte alls dumt, allting blir ju så härligt ljust. Det kanske verkar som att det kommit massor med snö här, det har det inte men i alla fall några cm vitt fluff täcker backen. Att det dessutom varit minusgrader några dagar så att det inte är kladdigt just nu är en kanonbonus. För tillfället slipper vi alltså mörker och brun gegga, vad jag njuter. Detta överväger helt klart all snö som hundarna släpar in. Denna första advent har firats med bland annat fika och att en Nisse har flyttat in här som ska busa med oss fram till Jul.

Där i hörnet har Nissen flyttat in. Han har helt smidigt gjort en lägenhet i väggen.
För att hjälpa snön att lysa upp så är nu advenstgranen tänd. Det är enligt tradition en gran som ändå varit i vägen i en åkerholme/fältkant , produktionsgranar får vara kvar hur fina julgransämnen de än är.

Lite pyrschjakt

När det nu blev såna fina förhållanden ute i skogen så blev jag lite jaktsugen. Det är inte alltid det passar att bara sticka ut hursomhelst och jaga, men idag gjorde det det. Därför fick det bli en liten pyrschsväng för mig idag. Jag måste säga att alla jaktformer har sin tjusning, men jag tror nog att pyrschjakten kan vara min favorit. Det är en väldigt avkopplande jaktform där man kan jaga i sitt eget tempo. Man klarar sig utan jaktradio och hundpejlar, det enda som krävs är en själv och bössan. Konstigt egentligen, i vanliga fall är jag en ganska så rastlös person som gärna skulle teleportera mig mellan platser, men när jag pyrschar så kan jag helt lugnt gå 100 meter på en kvart.

 

Bara jag och bössan.
och massa skog
och halv-snöiga fält.
Till slut så smög jag på ett rådjurskid som jag ville få med mig hem. Ser ni kidet på bilden?
Där är det.
Efter lite smygning så lyckade jag att fälla kidet.

Det har alltså varit en härlig helg här hos oss. Imorgon är det redan sista dagen i den här månaden, för mig så har det nog varit en rekordsnabb november. Jag tycker att november nyss har börjat. Skönt att det är så, i vanliga fall kan ju november kännas väldigt lång. Denna vecka som alldeles snart börjar så hoppas jag att vi blir klara med tork och pannprojektet (förutom all el). Det är inte ett omöjligt mål, hopps vi uppfyller det.

Även de nya kvigorna verkar ha hittat lite första adventsro.