Frostmorgon på vetet

Nu verkar det ju som att väderprognosen gällande vårväder stämmer. Därför håller våran plan att nu köra över allt vårat vete med en första kvävesväng. Bärigheten finns på fälten, men det är lite kladdigt på ytan, så som vanligt kör vi första svängen på nattfrost. 

Tidig kvävegiva

I våran kvävestrategi ingår det att vi delar upp huvudgivan på tre tillfällen. En tidigt startgiva med Axan (27-4) ca 54 kg N/ha, en giva med NS 21-24 100 kg/ha och sedan resten av huvudgivan med Axan, hur stor vi nu väljer att den ska vara beroende lite på förutsättningarna. Att dela upp den passar oss väldigt bra och vi ser stora vinster med det, på flera sätt. Det här med att köra en tidigt giva vet jag att det finns mycket olika åsikter om. Vi har gjort det för att vi ser ett positivt resultat av det. Inte minst så är det en väldigt bra försäkring om det blir försommartorrt, som det i regel blir här. Vi vill alltså vara säkra på att få ner kvävet i marken och till vetet, så det inte bara ligger och skrumpnar i ytan.

Tidigt morgon och tidig giva.
Kör in i soluppgången

 

Risker

Självklart finns det ju risker, precis som alltid när vi kör gödning. Den största risken jag ser är om vi skulle få en blötare period så risk för denitrifikation finns, eller om ett riktigt häftigt vårregn skulle dyka upp och spola iväg kvävet. Nu verkar det inte vara några mängder nederbörd i sikte, faktiskt inga alls enligt prognosen just nu. Det ihop med att vi redan har torrt i marken gör att jag bedömer risken för förlust som väldigt liten. Ska denitrifikationen ta fart behövs det ju blöta, syrefattiga och varma förhållanden, det tycker jag inte att vi har nu. Alltså är chansen för succe större är risken för katastrof. För att ändå hålla ordentlig koll på hur detta kvävet används, så tillämpar vi självklart nollrutor. Vi kommer att göra ytterligare nollrutor för nästa spridning, samtidigt som vi självklart inte sprider i nuvarande nollrutor. På det sättet ska vi kunna mäta effekten av detta kväve. Då kan vi kontrollera oss själva.

Här dundrar jag fram:

Vi chansar inte

Nej, vi chansar faktiskt inte bara och kör för att det går att åka på fälten. Utan vi har provat oss fram och kommit fram till att detta med en startgiva fungerar väldigt bra för oss på våra jordar. Vi har börjat med att gödsla Norinet och sedan fortsätter vi med resten och prioriterar det som är sämst först. Det vete som ligger sämst till nu vill vi inte förlora några skott alls på, så hoppas att vi inte gör det nu. Däremot så vill jag säga ännu en gång att jag själv inte har sett att den här teorin om att tidigt kväve gynnar bestockning extra bra fungerar i verkligheten. Den kanske gör det hos någon annan eller på någon annan sort, men jag har inte sett det i verkligheten. När jag har gjort egna tester på detta har jag inte sett någon skillnad i antal skott på tidig och sen giva, däremot i allmän planthälsa. Får se vad årets erfarenheter kommer visa, nästa år kanske jag har andra tankar om detta…..

Lagom bra vete? Nu ligger det i alla fall 54 kg N/ha där.

 

Bra bärighet

Hoppas att jag inte är för tjatig nu, men det är torrt i marken här. Mycket torrare än vad jag varit med om så här års tidigare. Det gör att det faktiskt är väldigt bra bärighet ute på fälten, men tyvärr lite kladdigt i ytan. Så för att inte förstöra marken i onödan och skita ner vägar och redskap så kör vi på nattfrosten. I morse så var det faktiskt på gränsen att det gick. Det kladdade lite på skona när jag la ut den första nollrutan vid 05:00, sen vart det bara bättre fram till ca klockan 08:15 då blev det lite mjukt i ytan. Jag tror faktiskt inte att jag hade flutit på den lilla svål som minusgraderna skapade om jag inte haft breda däck på. Då hade alltså morgonen spridning ställts in, skönt med rätt utrustning.

Man behövde inte sparka hårt för att koma igenom svålen av frusen jord.
Här har solen börjat värma på litegrann.
Bra flyt med bre däck.
Blir knappt spår, trotts bara nån cm natt-tjäle.
När jag gav mig i morse såg det ut så här. Ingen svål kvar att åka på. Det går fort när solen väl börjar värma.

En kompis o fler ovänner

Kan även tillägga att vi nu har flera matgäster på våra fält, särskilt av den flygande sorten. De gillar att sitta på rapsen och äta sig feta. De senaste dagarna har vi däremot haft en riktigt bra hjälpreda med att mota bort dessa oinbjudna matgäster. En örn har varit på besök, tror det är en havsörn men är ingen kung på detta. När den drar fram så ger sig resten av fågellivet iväg. Tack för hjälpen!

Oinbjudna matgäster
Väldigt välkommen fågel
En sån där vill jag vara i nästa liv.
Vi pysslade lite på eftermiddagen.
och satte upp mer stationära rovfåglar. Dessa hjälper bra ett tag i alla fall.

Sidospår:

Jag är inte alls kompatibel med rundbalar, jag får det inte att fungera….

 

Nu är släppet lastat och redo för en ny dag imorgon. Hoppas på minusgrader i natt.