Hur skyddas vårat vete från vildsvinen?

Dunder, krut och mänsklig närvaro är rätt svar. Det är troligtvis det mest effektiva även i år för att hålla nere vildsvinsskadorna i det mjölkmogna vetet. Skillnad i år från övriga år är att min närvaro på fälten är nästan obetydlig, i år har vi tagit in mer hjälp utifrån.

Mjölmoget gott vete

När vete är mjölkmoget så är enligt min erfarenhet jakt det enda som kan hålla undan vildsvinen. Undantaget skulle kunna vara riktigt viltstaket (alltså riktigt viltstaket och inte endast några eltrådar). Mjölkmoget vete är helt enkelt för gott och lättåtkomlig föda för vildsvinen för att de ska motstå. Jag förstår dem för jag tycker också att det är sött och gott att gå och smaska på. Tyvärr, så innebär denna vildsvins-vetebuffé att det kan bli stora skador på fälten och då stora ekonomiska förluster. Det är inte alls konstigt, utan enkel matematik, 1% i skador innebär 1% i ekonomisk förlust av skörden. Snabbt räknat så är 1% skador ca 155 kr/ha på vete för oss. Då ska man tänka på att 1 % viltskador inte syns alls. Inte förens skadorna stiger över 15% syns skadorna för det vanliga ögat, enligt viss undersökning. 15 * 155 = 2325 kr/ha, så visst ger vildsvinens framfart i vetet negativa ekonomiska avtryck.

Hur stora är skadorna här?

Här är ett ställe som vanligtvis brukar vara nästan helt förstört. Jag har inte varit där och gått än, men ska göra det snart. Stigar börjar syna på håll, hoppas det inte blir fler.

Det är inga totala skador, men absolut skador som är tillräckligt stora för att påverka för mycket negativt. Drönarbilderna är från 2020.

Jakt och närvaro

Precis som jag nämner här ovan så är det jakt och mänsklig närvaro som nu skyddar vårat vete. Det är det som hjälper och därför så får det vara den metoden vi tillämpar. Även om vildsvinen älskar mjölkmoget vete, så är även de (precis som allt levande) rädda om livet och därför är det bästa att skrämma dem på riktigt. Att skrämma dem gör man bäst genom att jaga dem, och inte genom att bara mota dem utan att jaga dem på riktigt. När dem förstår att det kan kosta dem livet att ge sig ut på vetet, det är först då de slutar ge sig ut. Tyvärr, så brukar detta kunna vara en lång process och det gäller att nöta på innan de ger sig.

Det är ett evigt promenerande över fälten. Här promenerar Magnus som är med i vårat jaktlag här. Han är en av dem som håller i.

Extra hjälp

Jag upplever att det är det eviga nötandet som ger bäst resultat. För några år sedan så var det mest jag som sprang på fälten och vaktade, nu har jag inte alls den tiden. Det är alldeles för mycket nu och det hjälper inte ens att hoppa över att sova för det är full fart då med, den sömn jag nu kan få får jag utnyttja. Då måste ju någon annan vara ute istället och det är det nu. Det är inte alls många nätter som det inte är någon ute och vaktar. Dels så har vi ett järngäng som orkar vara ute på nätterna, men det stora lyftet i år är att vi har lyckats hitta en som är tokig i att jaga vildsvin och är ute nästan varje natt. Vi blev tipsade om honom av en vän och nu jagar han vidsvin i vetet för fullt här på nätterna. Första gången jag träffade honom (tror jag) var när han var här för att kolla in marken. Det fina med honom är att han dels är ute nästan varje natt och sedan att han även tar med förstärkning. Han sköter sig helt själv och meddelar endast innan han anländer (för säkerhetens skull om fler ska ut) och när han skjuter något, hur smidigt är inte det? Jag litar på honom och räknar med att han sköter allt på rätt sätt, sedan hur mycket folk han i sin tur tar hit det är upp till honom och hans ansvar. Jag är även nöjd med dealen vi har, han får jaga hur mycket han vill och tar med sig allt han/de skjuter och vi behöver inte ens betala honom för det. Att han får det som ramlar räcker för honom. Jag vet inte vad han gör med allt som skjuts, men hoppas att han säljer det dyrt och tjänar mycket pengar på det, för det är det slitet värt!

Här är årets nya stjärna ute på vetefälten. Simon heter han och hatten av för det arbetet han lägger ner med att vakta vårat vete.
Att inte behöva ränna ute varje natt själv för att vetet ska fredas och att endast få sms när vildsvinen ramlat är lite smidigt tycker jag. Foto och skytt på denna bild är Magnus Larsson

Jag har ändå smugit lite

Ja, lite har jag ändå smugit på vildsvin i år. En gång på våra vetefält och det resulterade i att ett vildsvin ramlade. Jag har även smugit på lite vildsvin på andras marker (självklart utan bössa) när vi varit ute och kört på nätterna. Det verkar inte som att det är brist på vildsvin i år heller…

Vissa grisar är större än andra
Vad tror ni denna väger? Skapliga betar i alla fall. Ursäkta suddig bild.
Vissa är riktiga skitgrisar. Här hittade jag ett gäng i grannens dynghög.

Helnöjd

Jag är helt enkelt helnöjd med att vi nu har extra hjälp med att skydda vetet. Vi kan fokusera på annat och ändå ha mycket mänsklig aktivitet på vetet och det ramlar en hel del vildsvin. Det som är lite oroväckande är att det verkar vara gott om vildsvin i år med. Det har nu ramlat 15 vildvin på de 130 ha åker som vi har jakträtt på och de fortsätter att vara ute så siffran kommer nog att stiga. Hoppas nu att det är lika mycket mänsklig aktivitet på våra vetefält som vi inte har jakträtten på!!