Nu har nästan hela december gått och fram tills idag har jag inte jobbat något. Det började med VAB som gick över till föräldraledighet, men idag fick jag rycka in en kort sväng när det skulle skrapas och ströas hos djuren. 

Vikarie

Just nu håller vi så lugnt vi bara kan på gården så att vi kan vila upp oss inför en ny säsong med full fart. För mig är det just nu egentligen ingen skillnad eftersom att jag är 100% föräldraledig. Planen nu är att det är far och mor som ska sköta det dagliga som måste skötas, vilket mest handlar om djurskötsel. Tyvärr så är nu Christin sjuk, så det är bara Janne som sköter det dagliga. Det dagliga är i vanliga fall ganska så snabbt och lättskött nu när det ”bara” är djuren som ska skötas. Däremot så har vi ju en veckorutin som är mycket lättare när man är två. Den går att göra själv, men är mycket bökigare. Det är skrapningen av skrapgångar och ströningen av djupströbäddar. Därför så ryckte jag idag in en sväng som någon slags vikarie en kort stund.

Orolig

Jag blir alltid lite orolig när jag inte jobbat på ett tag, över att jag kanske tappat rätta känsla i vissa moment. Särskilt vid ett sådant sammarbetsmoment som skrapningen och ströningen innebär. Jag vet inte om det är konstigt eller inte, men det är så det är. Jag vågar nog ändå påstå att i de flesta fall är oron i onödan. Det verkar även ha varit fallet idag, för om jag får säga det själv så gick det nog så bra som det borde. Jag fick inga konstiga vinkningar genom rutan från farsan som visade på annat heller, så jag ger mig själv godkänt och anser att oron var onödig. Men det kan ju ändå vara så att trotts att man gjort något väldigt många gånger, så vet man inte hur man gör om man kommer tillbaka efter ett uppehåll. Det kan i alla fall hända här hos oss. Vi försöker ständigt förbättra det vi gör och då händer det att moment i rutinarbetet ändras eller att vi provar lite andra sätt, sådant kan man lätt missa om man varit borta när det introducerades. Nu verkar i alla fall inga stora ändringar ha gjorts, mer än att skrapordningen ändrats för att spara ett in och uthopp ur hytten för att flytta en skjutdörr och det gick lätt att sätta sig in i.

Kollar man noga på bilderna så ser man att jag inte var den enda vikarien som är med. Schäffern är ju också en vikarie egentligen, men just nu är den helt ordinarie i skrapningen och ströningen. Det var egentligen inte planen, men det fungerar väldigt bra så nu är det så.

Så var det idag och det var skönt att få komma ut och jobba lite, även om det bara var en snabbis, så att jag inte glömmer bort hur man gör när man jobbar. Det är faktiskt en av mina största rädslor, men det tar vi mer om en annan gång….

Det som däremot var oroväckande var att mina arbetskläder verkar ha krymp sedan jag sista hade dem…. Konstigt pappaledighet och julhelg brukar ju annars vara sånt som gör att små kläder blir stora….