Nu händer det en himla massa…

Tiden går som vanligt och inte saktare och saktare, snarare väldigt mycket tvärtom känns det som.. Fort går det och mycket är det som händer. Jag har hur mycket som helst som jag skulle vilja dela med mig av, men jag har lovat mig själv att försöka sova ikapp lite nu i helgen. Just nu känns det som att det behövs. Här kommer istället för ett inlägg långt som bibeln lite smått och gott som hänt.

Regnet

Det där prognostiserade regnet som jag nämnde några gånger i inlägg inte alls för så länge sedan och som vi jobbade på hårt för att förbereda oss för. Det blev inte så märkvärdigt som vi hade hoppats på, men jag antar att vi får vara glada och nöjda med vad vi fick. Det som föll på våra väderstationer var 4,25 mm på den ena och 8,5 mm på den andra, så helt klart bättre än inget. Det märktes också att trotts den blygsamma mängden så satte mycket fart att växa och komma igång. Nu förbereder vi oss på att det eventuellt kommer att komma lite torrare period, men vi får se vad som händer.

Väl i mål med gödningen innan regnet så väntade tvätt av grejorna.
Det visade sig att det nästan var det ända sättet för maskinerna att bli lite blöta den dagen, då regnet blev lite blygsamt..
Det verkar ändå va tillräckligt för att gödningen skulle smälta. Nu väntar jag med spänning på att se om det bli något omslag i den halvan av en nollruta som gödslades denna gången..

Rådgivning av Skogstyrelsen

Vi har som många andra problem med granbarkborren, inte alls så kul. Något som gör det ännu mindre kul är i kombination med gamla mufflonskador. Det har gjort att granarna inte orkar stå emot och nu har vi 30-35 åriga granar som håller på att ge vika. För att få lite tips på hur vi ska hantera problemet tog vi hjälp av skogsstyrelsen. Det blev som väntat svaret att gå in och ta det som behövs, men med dispens eftersom att det är så ung skog. Nu hoppas vi på att det kommer loss en maskin som kan attackera problemet…

Promenad med Johan från skogstyrelsen i skogen för att kolla in skadorna.

 

tar man hjälp från ovan så går det ganska så lätt att hitta vart angreppen är någonstans.
Något som jag gissar är pollen som dammar runt.

Lagård i huvudet

Mitt i godan ro som jag och Carl redan lite stressade och tidspressade höll på med att skrapa hos våra tjurar, så fick jag se att något inte riktigt stämde. Det var något som satt löst, som absolut inte skulle sitta löst. En ganska så bärande stolpe hade lossnat och hänge nästan i taket istället för att stötta upp det som var dennes uppgift. Tur att den inte lossnat helt och att det satt flera. Lite åtgången av tiden så var det lite skört där den satt fast och det i kombination av stora och alldeles för starka tjurar som går den vägen de vill gjorde att den rört sig lite mer än önskat. Tur att det märktes och kunde åtgärdas innan någon fick lagården i huvudet. Nu är det provisoriskt lagat och kommer att lagas/byggas om så småningom.

Den där stolpen ska egentligen stå upp på betongkanten och inte sådär nästan på kanten som den gör här.
Att flytta en skör liten stolpe är ingen match för stora starka tjurar, tur att de inte vet själva hur starka de är.. Stolpen är inte heller helt optimalt placerad mitt i öppningen, men när detta byggdes var det för mindre djur…
Med lite välriktad Schäfferkörning så hamnade stolpen där den ska vara och kunde fästas igen.
Som nytt, fast lite sämre… Nu ska vi se hur länge expandern får sitta kvar innan skoppan får tag på dem…

Avelstjurarna på plats

Nu är avelstjurarna på plats där de ska vara. Tyvärr är det så att de inte är riktigt där det var planerat att de ska vara.. Det är nämligen så att endast knappt en vecka innan tjurarna skulle bli utsläppta så var två av dem halta, alldeles för halta för att få komma ut och göra sitt jobb… Typiskt så var det också de två erfarna tjurarna som skulle jobba i stora kogrupper. Planerade att fungera både med avel och för att kunna klara sin uppgift att betäcka alla kor. 30 kor kan ju vara lite hårt för en ung tjur. Så där stod vi med nästan noll dagar kvar tills tjurutsläpp, men två tjurar korta.. Det dök upp lite olika alternativ, men vi har nu lyckats lösa det på förhoppningsvis bästa sätt. Vi fick tag på två erfarna herrar av rasen Hereford och 3 respektive 5 år gamla som var leveransklara väldig snabbt. Igår kom de och nu är de ute i sina grupper. Fina tjurar var de också och trevliga att jobba med.

Ett stycke nyanländ avelstjur, helt ohalt och redo att börja jobba.
Ute hos damerna.
Resultatet blev att det blev en Abeerden Angus mindre än planerat, men kvigorna (och deras lugnande ko) fick en Abereden Angus som planerat.
Kvigor och en ko på väg att få träffa sin tjura för sommaren.

Byte av vingar

Vi bytte tallrikar och vingar på gödningsspridaren i våras, synd bara att jag missade att det fanns tvp varianter av samma vingar, en med extra beläggning och en utan. Vi fick självklart det utan extra beläggning… Den var tydligen någon eller några tusenlappar billigare, men det brukar ju vara tveksamt om det är värt det. Detta var absolut inte värt det… Våra gamla vingar som hade extrabeläggningen har gått cirka 12 000 hektar (vet att det nog egentligen borde vara kg som körts ut och inte hektar, men har inte de siffrorna här nu)utan att det slitits något på dem, de nya utan beläggningen har nu gått cirka 1000 hektar och är helt slut. Jag fick en chock när jag såg det, trodde att de skulle hålla åtminstone den här säsongen. Tur att vi beställde nya (med extra beläggningen på) så att vi snabbt kunde byta nu när de andra var slut.. Spännande att det kan vara sådan skillnad…

Snabbbyte av vingar..
Kan konstatera att det verkligen behövdes. Det slets fort de sista 400 hektaren… Den här är det till och med hål i.
Dit med nya som har extra beläggningen på sig.

 

En av vingarna som gått 12 000 hektar utan att det syns nämnvärt..
Skillnaden är något som på RAUCH-språk heter VXR plus och tydligen är en behandling som gör att vingarna håller för alltid i jämförelse med de andra…

Service

Service av maskiner har med varit på schemat. Här får sig 720:in lite kärlek och det kan man väl få när man gått 8 000 timmar.
En av gårdens viktigaste maskiner får sig här en service. Den är kanske inte den maskinen som går mest timmar, men eftersom att den går och är effektiv när den gör det så gör den att andra maskiner kan gå fler timmar…

Lite fältbilder

 

Bild på nollruta från höstens sådd. Känns helt klart bra att ha haft med 200 kg NPK 10-14-12 vid sådden.
Samma från annan vinkel
För att se skillnad mellan höstvetesorterna Julius och Pondus så sådde jag två drag med Julius i Pondus. Det är sått samma timme och med samma antal grobara frön per m2, ändå så syns tydligt skillnad. Jag upplever att Julius (innanför de röda prickarna) har mer dåliga fläckar i sig. Jag har lite teorier om detta, men det tar vi någon annan gång.
Samma som ovan annan vinkel
Efter årets första växkskyddsrunda börjar nu Snärjmåran att må dåligt, skönt att bli av med den konkurrenten till vetets höga skörd.
En Pondusplanta, jag upplever att de har lite annorlunda form på sin första nod än de sorterna jag är van vid. Bara en iakttagelse…
Eftersom att rapsen nu börjar blomma och sträcka på sig ordentligt så är det hög tid att ta in våra viltburar. Här gör jag och Carl det. En gång missade jag att ta in en bur och kom på det någon dag innan tröskning. Att då hitta den buren och ta ut den ur hög tröskmogen raps är bland det värsta jag gjort, men det var förmodligen mycket bättre än att få ett samtal från farsan att han kört in något konstigt i tröskan som fastnat och haft sönder en massa…
Där en av burarna stod är här utmärkt med röda prickar.. Mer om detta kommer också senare, men visst ser man skillnad. Precis runt omkring buren ska man självklart inte kolla och jämföra med, men även om man flyttar blicken så set man skillnad. Det är mycket tätare där buren stått och den har kommit längre där.
Högre ifrån. Jag tror ni ser var buren har stått.
Nu börjar som sagt var våra rapsfält att skifta i gult. Underbart att se tycker jag.
Denna stämningsfulla bild från familjens kvällspromenad får avrunda detta inlägg. Trevlig helg till er alla!!