Jahapp, så var det ju det här med vädret igen… Det var ju ett evigt regnande det här och man ska kanske vara försiktig med vädergnäll, men det här är inte så roligt. Det ställer till det en hel del både på kort och lång sikt, men som tur är så efter regn kommer solsken, frågan är bara när och hur länge.

Ett litet bakslag

För ungefär 36 timmar sedan så var jag lite positivare än vad jag är nu det ska jag erkänna. Då gick jag i tron om att nog höstvetet inte skulle ta så mycket stryk av det här vädret, det var ju inte moget när det började regna så min tanke var att det skulle stå pall för sjunkande falltal ett tag till. Igår så vände det litegrann när jag började hitta vetekärnor som börjat gro i axen där det står ute på fälten. Det var inte alls en boost i rätt riktning direkt. Jag blev förvånad, för trotts väder som varit främjande för groning i ax och sjunkande falltal trodde jag som sagt var att vetet skulle stå pall ett tag till. Jag hade fel helt enkelt… Nu vet jag inte hur illa det är än och i hur utspritt det här är, men jag hittade lite här och där igår när jag kollade med undantag för några fält. Just nu är det jättesvårt att säga hur stort problem det är/kommer bli för genom att bara gå och göra några små nedslag i fält är det svårt att se omfattningen. Det är också svårt eftersom att vädret fortfarande är främjande för fortsatt utveckling åt fel håll. Vi kommer helt enkelt inte att vete förens vi sätter tröskan i det och har skördat. Så katastrof är nog kanske ett starkt ord att använda redan, men det är inte bra, det är det inte….

För lågt falltal innebär att bakningsdugligheten försvinner och det blir nedklassade vara från brödsäd till fodersäd, idag så skiljer det cirka 28 öre/kg i pris till brödsädens fördel om man tippar på Lantmännens galler. Grodda kärnor innebär dessutom problem vid hanteringen.

Vad gör vi nu då?

Ja, vad gör vi nu då? För det första så styr vi ju inte över vädret så vi måste på något sätt acceptera läget, men vi måste absolut inte gilla det. Vi får helt enkelt göra det bästa av situationen, och även om jag faktiskt var sugen på att sätta mig på en stol ett tag igår och bara stirra rakt fram så blir ingen bättre utav det. Nu gäller det att bita ihop och hitta en väg framåt. Först och främst vet vi ju inte än hur illa det här är eller kommer bli så det ska vi se först. Det vi idag gjorde som ett försök till åtgärd var att försöka få tag på lite överlagrat utsäde istället för utsäde från årets skörd. Vi brukar normalt alltid köpa överlagrat utsäde, men eftersom vi i år planerat att byta till den nya sorten Kask så fanns inte det alternativet. Det vi misstänker är att det kanske kan bli tveksam kvalitet på årets utsädesskörd samt riks för att det blir lite sena leveranser. Det som såg ut att bli en rekordtidig skörd har ju nu vänt. Vi hittade inte det utsäde vi önskade så vi får lugnt vänta och se vad som händer. För övrigt så ser vi nu till att spänna upp våran båge lite mer än vanligt och laddar för full fart så fort det går. Vi kommer nu att utnyttja varje möjlighet till skörd vi får, nu handlar det om att få inte det så fort som möjligt. Det kan kanske vara nödvändigt för att få inte allt överhuvudtaget, man vet ju aldrig vad vädret gör. Det finns några ord jag gillar och de är : ”man ska tröska varje dag som att det är den sista dagen det går”. Jag tycker att det ligger mycket i det, för vem vet man kanske inte kommer ut igen..

Jag tillhör ju den här bortskämda generationen som i vuxen ålder egentligen inte upplevt en riktigt jobbig höst. Jag har hört om dem, särskilt 98 och har full förståelse för dem. Jag måste däremot säga att jag är alldeles nöjd med att bara höra om dem, jag måste inte få uppleva det själv. Det kan väl stanna som något skräckår bakåt i tiden man pratar om…