För någon vecka sedan tog vi ett definitivt beslut på goda grunder att vi inte skulle gödsla vårat höstvete mer i år. Däremot senare i veckan fick vi lite tvivel när andra på goda grunder körde en extra proteingödsling. Eftersom att man inte är sämre än att man kan ändra sig så tog vi oss en ny funderare… 

Anledningen

Anledningen till att vi började tvivla och funderade på att riva upp vårat egna beslut var att vi såg att flera andra lantbrukare på goda grunder gödslade sina redan färdiggödslade veten med kalksalpeter. Åtminstone en utav dem gjorde det för att dennes rådgivare gett rådet efter att ha kollat läget med sina kvävestickor. Kvävestickor ska vara en bra och välbeprövad metod för att kunna bedöma kvävegödsling i bland annat höstvete. Jag vet inte hur många som använder det, men jag vet att rådgivarorganisationen ”Växtråd” använder sig flitigt av dem och litar på dem. Det är alltså en trovärdig metod. Den går ut på att man plockar huvudskott, rensar bort rötterna, klipper nedersta delen av stråna och pressar saften från dem på en kvävesticka. Där får man då med hjälp av tid och färgskala kolla på hur mycket kväve som finns tillgängligt för vetet. Denna metod är kalibrerad och fungerar bra genom hela blomningen. Så att kvävestickorna fick andra att köra gjorde att vi blev lite fundersamma. Man ska ju inte kolla på grannar eller andra och genast rusa för att göra precis som dem, men vad de gör kan absolut vara en bra anledning till fundering.

Vårat agerande

Så vad gjorde då vi med denna nya information? Kopplade vi genast gödningsspridaren och gav oss ut? Nej, vi tog våra egna kvävestickor och gav oss ut för att kolla läget på våra fält. Det började med att vi skulle hitta stickorna. Väl hittade visade det sig att de var för gamla och lagrade på tveksamt sätt. Vi provade ändå, men fick inte det resultat som vi räknade med eller önskade (de sa att det var brist och behövdes mer kväve för att nå upp till brödsäd), så vi dömde ut stickorna för att vara för gamla och ej att lita på. Tvivlet var ändå kvar och efter kontakt med Johan Lagerholm rådgivare på växtråd fick jag erbjudandet att kalibrera våra stickor gentemot hans som definitivt var i bra skick. Ett erbjudande som man inte kunde säga nej till. Kalibrering utfördes och resultatet var att de betedde sig precis likadant. Våra fungerade alltså och visade på att kvävet nog inte skulle räcka… typiskt, det hade vi inte räknat med….

Vad gjorde vi då då?

Ja, vad gjorde vi med detta bra underlag vi fått? Nu var väl ändå läge att direkt fylla spridaren med kalksalpeter och fylla på med de 25 kg N som verkade fattas? Det kan man kanske tycka som självklart, men nu kommer vi tillbaka till det här med att stickorna var kalibrerade genom hela blomningen, men inte längre. Därför så tog vi oss en närmare titt kunde vi konstatera att det fanns gott om kärnor i axen som var större än tre millimeter och då har vetet passerat blomningen och är inne i mjölkmognaden. Stickornas funktion efter blomning är högst osäker och jag skulle nog gissa att de i vårat fall var missvisande. Sen så finns ju den stora frågan om gödsling efter blomning har effekt på vetet. Att det finns effekt med gödsling av kalksalpeter på både skörd- och proteinnivå i blomning finns bra exempel på, men frågan är hur bra effekt man har efter blomningen. Allt detta gjorde att vi beslutade att stå fast vid vårat beslut om att vi var färdiggödslade. Hoppas att det är rätt beslut, det kommer hursomhelst absolut att visa sig när vi har skördat.

Jahapp, så här är det ibland. Det är inte svårt att få beslutsångest i detta yrke. Nu har vi ändå ytterligare en gång definitivt tagit ett beslut och det håller vi fast vi. Vi har historiskt haft lite höga proteinhalter och det är ytterligare ett stöd för att vi inte ska gödsla mer. De 190 kg N som vi lagt i snitt får räcka och kommer enligt tabell ihop med markens leverans räcka till hög skörd med bra protein. Har vi fel kommer det som sagt var att märkas, men jag tror inte att vi har så fel…