Jag gillar verkligen när man kan pricka av genomförda arbetsuppgifter, och lite extra gillar jag sådana som har tydliga avslut. Ett bra exempel på det är det vi gjort nu, skilja ifrån de sista kalvarna och ta in dem. När alla kalvar är intagna finns inga fler att ta in, ett enkelt och tydligt avslut – perfekt! Nu har vi inga kalvar kvar alls ute på bete och de får bättre chans att växa.

Mer eller mindre jobb?

En hyffsat stor händelse på djuråret tycker jag är när man tar in alla kalvarna. Det är så mycket som händer då, på bara några dagar så ändras arbetsrutinerna och djurschemat tillämpas. Vi har ju redan haft ett gäng tjurkalvar inne, så en jätteändring blir det inte, men nu när även kvigkalvarna kom in så blir det lite mer jobb. Det blir inte hur mycket extra jobb som helst, men ändå mer jobb. Nu när jag tänker efter så blir det nog inte så mycket extrajobb alls. Nu behöver man ju inte leta efter alla nyfikna kalvar som utforskar hagarna på egen hand, det innebär ju att man inte måste leta lika länge och den dagliga tillsynen borde förkortas. När alla kalvarna går i boxar så är de helt klart mer lätträknade, det blir alltså kanske lite mindre arbetstid med dessa?! Så fort kalvarna har fått flytta ut från gamla lagården, som fungerar som sluss vid avskiljningen, så blir de väldigt lättskötta. Summan borde bli att det blir ändrade dagliga arbetsuppgifter, men kanske effektivare… Inte helt säker på detta, det är bara en tanke jag fick just nu. Det är mycket tid runtomkring, men just det dagliga blir kanske effektivare.

Hur gör vi då?

Hur vi bär oss åt när vi tar in kalvarna tänkte jag berätta nu. Jag vet inte hur alla andra gör, men misstänker att i alla fall några gör liknande som vi. Frånskiljningen sker ute i hagarna med hjälp av fållor som vi tillfälligt bygger med hjälp av grindar, mitt i fållan lägger vi en liten hög ensilage. Vi ”kossar” sedan in hela flocken innanför grindarna. ”Kossa” för oss innebär att man lockar in dem med lockrop och en hink kraftfoder, ibland måste vi hjälpa till genom att mota lite, men ofta går de in ändå. Med alla djur i fållan motar vi ur korna och sparar kalvarna kvar inne. Sedan kan vi i lugn och ro lasta kalvarna och köra hem dem med djurtransporten. Det känns som att den mesta av tiden går åt till att bygga och riva fållorna, i alla fall om man inte har en envis individ som inte vill som oss. Vi hade en liten trilsk kalv idag som inte riktigt bra gick dit vi pekade, men efter lite envishet även från oss gick det bra. Nu är i alla fall alla våra 28 kvigkalvar intagna i ”gamla lagården” och snart får det flytta ut till ”trean”.

Länge sedan

Idag var det jag och Carro som skötte djurintaget och även om vi har jobbat ihop kors och tvärs länge, så var de första gången på länge vi motade djur ihop. Att mota djur ihop tycker jag verkligen sätter lagarbete och samarbete på sin spets, det är mycket som ska klaffa och fungera och man ska helst tänka helt likadant. Det gjorde vi för det mesta idag, tyvärr så är jag lite dålig på att överföra mina tankar till andra utan att prata, så ibland kan det bli en liten kommunikationsmiss från mitt håll. Det häftiga med att mota djur ihop är att man till slut nästan lär sig läsa varandras tankar, man lär sig att se och tänka likadant på något sätt, till och med utan att behöva prata med varandra. Prata med varandra behöver man ju självklart ändå göra, men jag tror ni förstår vad jag menar. Sist jag kan komma ihåg att jag och Carro motade djur ihop var i Australien och då var det på ett helt annat sätt på varsitt motorfordon.