Nu ger vi oss på trädan igen..

Förra året började vi att jobba med en träda för att i år kunna förvandla den till en vall som vi kan ta dikofoder på. Idag så återupptogs arbetet med att attackera den gamla svålen och dess rotsystem för att ge plats åt ny gröda. 

Hejdå trädan

Efter att ha legat sedan i höstas, så var det idag dags att göra ett nytt försök med att få den gamla växtligheten att ge vika så att vi kan etablera en ny. Det bästa hade kanske varit att redan varit ute och kört en gång tidigare i år, men vi har lugnt fått vänta på att det torkat upp ordentligt. Långligande trädor brukar ju ha en bra anledning till att de är långliggande trädor. Den här trädans anledning skulle nog kunna vara just att det är ordentligt blött på vår och höst när det är gott om vatten. Den passar nog inte alls så bra för spannmålsodling, det är alldeles för stora risker för att man inte få skörda det man sår. Däremot så kan ju vall vara ett bra alternativ och kanske särskilt en vall som ska skördas som dräktighetsfoder till dikor. Den ska ju i regel skördas lite senare och då brukar det kunna vara som torrast, passar ju kanon! Därför gör vi nu ett tappert försök med vall. Vi skulle helst vilja så rörflen som skulle passa ganska så perfekt, men det får vi inte tag på. Vi har letat länge utan resultat, så nu får vi nog försöka forma en plan B.

 

Bild från förra hösten, som ni ser så hade vi vid första bearbetningen inte kunnat köra överallt. Det var för blött, men efter att vi rensat diket under sommaren så gick det åt rätt håll. Innan kunde vi nog helt enkelt glömma det som här är obearbetat helt och hållet.
Så här såg fältet ut 21 april i år. På andra sidan diket försökte vi så vete i höstas, men det blir nog gräs där nu med på den fläcken som utvintrat. Den här bilden är bra att spara och kolla på nästa gång man får för sig att det nog går att odla spannmål här…

Dagens körning

Valet av redskap för att göra detta föll återigen på våran Swift och här kommer bilder från körningen:

Så här såg det ut innan jag åkte ut på fältet.
Sen attackerade 942:an och Swiften.

Körning utan efterredskapet i för att försöka undvika att det fastnar i.

Det gick till och med att köra genom suraste surhålet, även om det fastnade i och jävlades lite där..
Utmaningen var som vanligt på mulljord som fått ligga länge, att få isär allt…
Mycket växtrester är det som ska blandas runt..
På vissa ställen blev det bättre än på andra.
Jobbiga rular att jobba med…
Så här såg det ut när jag åkte. Allt var då kört minst två gånger. Får se om detta kan bli något eller inte. Det mesta kommer nog bli bra, men det finns ett litet problemområde i längst bort i hörnet…
Som tur var så kunde ekipaget i sin helhet lämna fältet utan att varken ha fastnat eller gått sönder bland alla tuvor..

 

Nu får vi se hur detta går, det finns en del olika planer på nästa steg…. Hoppas nu att ett mirakel inträffar och vi får tag på rörflen, det skulle passa perfekt…

Om allt går som det ska så handlar nästa inlägg om det här. I fredags så skannade jag alla våra nollrutor och en del fält. Resultat kommer rapporteras, kanske imorgon…