Lagårdarna töms på gödsel och jag njuter av ledighet

Nu är det hög tid att gödsla ut djupströbädden från alla våra djuravdelningar. Det har ju varit tomt på djur inne ett bra tag, så den gör absolut ingen nytta där den är och snart är det dags för nya bäddar. Nu hamnar de använda djupströbäddarna där jag tycker att de gör mest nytta, på fälten. Allt detta har jag iakttagit från min ledighet. 

Ut med dyngan i fält

Ja, bäddarna gödslas som sagt var nu ut och läggs på fälten i hög för att spridas nu i höst innan höstsådden. Dyngan tippas på de fält och platser på fälten där de ska spridas. För att bestämma var det är så kollar vi dels på mullhalten, fosfor och kalium enligt markkartering, hur läget ser ut i gödselnollrutor, hur mycket stallgödsel som tillförts tidigare och en del magkänsla beroende på hur jorden ser ut och beter sig när vi jobbar med en. Djupströbädd brukar vara som dunder medicin för jorden. Det tråkiga med att lägga ut dyngan nu är att man kör ner lite av vete, men gör man det på ett smart sätt så blir det överkomligt, fördelarna väger upp. De två största fördelarna är att det nu är torrt i marken och att det finns hyffsat gott om tid. När vi närmar oss spridningstillfället i skörd o såtid så vet vi inte vad det är för väder, men vi vet att vi har mindre tid. Risken för blöta förhållanden och körskador ökar alltså, samtidigt som vi ska klämma in ett arbetsintensivt arbetsmoment när det är som mest att göra. Därför är det skönt att nu få ut dyngan på (nästan) den platsen den ska vara.

Ut från bäddarna… (ser ni flugan som är lite linslus)
och ut i fält

Det blir lite nerkört, men kör man smart blir det inte mycket som det inte ligger dynga över sen.
vill man ha det goda får man ibland ta lite av det onda med…
På gödselplattan ligger nu istället för gödsel en liten del av skördens behov av flis.

Olika utgödslingssätt

Vi har vad vi själva kallar tre olika lagårdar som vi har djur i (även om två av dem sitter ihop) och olika sätt att gödsla ut. Att beskriva alla sätten nu blir långt, så hoppas det duger med lite bilder på några av sätten så länge.

Direkt från djupströbädd till kärra är effektivast.
Särskilt när man kan ha två kärror och en förare till dessa två.

Som ni ser fyller Schäffern fortfarande sin funktion här på gården. Den är nog så viktigt när den väl används.
En sluss från Schäffer till kärra behövs tyvärr.
Kanterna på lassen petas av så att vi inte tappar skit på vägen. Carl och barkspaden gör ett bra jobb.
Sen full fart iväg.

Semester

Detta är inte allt som händer på gården, det händer massor nu tycker jag. Särskilt nu när jag själv har semester och bara iakttar vad som händer. Alla sliter på som tusan och jag bara latar mig, jobbig känsla… Man ser traktorer och bilar som åker kors och tvärs och saker händer hela tiden. Som tur är så väger badresor och grillkvällar upp den jobbiga känslan och jag tror att jag är hyffsat duktig på att slappna av. Detta även om en av våra traktorer dundrar förbi med fullt grus/dyng-lass precis utanför tomten, hoppas att min fru håller med mig.

Ett avslappnande tomt lass med dynga.
Bada med familjen är bland det bästa jag vet just nu.
Även mys hemma allihop är inte så dumt. Tur att lilla elbilen är rejäl när man får främmande…
Det här var vad jag fick se av årets halmpressningspremiär ute åt kund: halm i balkanalen på pressen.

Lite inhopp

Helt duktig är jag ändå inte, för igår så hoppade jag återigen i arbetskläderna för en dags jobb. Vi har ju placerat ut en ny dieseltank som ska komma igång så fort som möjligt. För att den ska komma igång så behövs helt klart ström, och det så klart så fort som möjligt. Eftersom att det ännu inte finns trådlös ström att köpa, så behövdes alltså en kabel tillkomma för att ström ska kunna kopplas in. Det låg på mitt bord och eftersom att badresan igår blev inställd hastigt, så passade det bra att smita ut och gräva kabel istället. Nu är det hela väldigt nära att vara klart och vi kan bocka av detta projekt med.

Avbrott i ledighet och avgrävd väg var lite temat igår.

 

Något som är lite jobbigt när man gräver själv….
Är att man är sin egen grovis, både med spade och ögon.
och mycket roligt finns det att passa sig för i marken.
mycket fix o trix blev det.
Till slut blev det färdigt och så här ser det nu ut.
Måste nämna att jag tycker att det är häftigt med gamla vägar som denna. Det var endast ca 20 cm grus högst upp och resten var packad lera. Denna väg går det ganska så mycket tung trafik och vi har inga problem med att den inte håller.
Det går fort på fälten nu, undrar när tröskan sätter tänderna i det här?