I morse möttes vi en ny liten kalv i hagen!

Det är så roligt det här! Överraskande fast man är förberedd. Och hjärtat smälter som om man aldrig hade sett djur förr!
Man skulle kunna tro att man kommer direkt från betongdjungeln när man står där och tittar saligt på dem. Och säger konstiga saker:

”Åh, titta, nu slickar hon på den!” (Hmm, det hör liksom till det naturliga förloppet att kon slickar bort slem och rester av fosterhinnan så kalven blir ren och torr)

”Oo, vad gulligt, nu rör den på öronen lite!” (Ja…jo…kalven rörde på öronen. Fast i och för sig, allt en nyfödd kalv gör är ju ganska gulligt!)

”Kolla! Kolla! Nu försöker den kliva upp!” (Snälla, det är inte världens åttonde underverk! Det är en kalv! En kalv!)

Till vårt försvar måste jag understryka att det är nytt för oss det här med födslar och grejer. Det är lite annat och lite extra. Småkalvarna vi köper är ju också extremt söta men att få vara med på den där allra första, stapplande tiden är rätt speciellt. Ett alldeles nytt liv. Det är en ganska angenäm känsla att man kan bli så varm i hjärtat och lite tramsig och blödig fast man har jobbat med djur så länge. Skönt att man inte är avtrubbad!

En duktig mamma och en stark och pigg liten kvigkalv. Livet är gott.