Efter ha häckat hemma ett tag är jag och min fru i Bergslagen och klipper häck. Eller det är mest jag som klipper häcken, min fru sköter sitt jobb på den stora koncernen på distans men mellan sina telefonmöten och videokonferenser så hinner hon hjälpa mig också. Vi har sagt åt min far att vi inte vill träffa honom så han har bara tittat förbi som hastigast när vi varit utomhus. Han får åka tillbaka till Köping, så vi har hela gården för oss själva.

Vi är lite sena med att klippa granhäcken i år, vi försöker ta den när det fortfarande är kallt för att undvika rötrisken men i år blev det lite senare än normalt. Det är två stycken riktigt fina granhäckar som ger skydd på gården. Den nordliga häcken, den äldsta och högsta, ligger norr om huset och ger skydd mot nordanvinden på hösten/vintern. Den är runt fyra och en halv meter hög och det känns när man står högst upp och klipper. Speciellt när man är höjdrädd som jag är. Men jag försöker koppla bort höjdrädslan genom att tänka positiva tankar. Ett mantra jag provade idag var att jag skapar ett konstverk och att jag är häckklipparnas Leonardo Da Vinci. Kanske en liten lätt överdrift men det skingrade tankarna en stund.

För att försöka känna lite trygghet när jag klättrar på stegen brukar jag binda fast ett rep i något stort träd på baksidan av häcken och sedan drar jag det genom selen som jag har när jag kör röjsågen. Min tanke är att om jag skulle falla så skulle repet stoppa/lindra fallet men jag inser att om arbetarskyddsstyrelsen skulle se min lösning skulle de antagligen vrida sig i skrattkonvulsioner, med all rätt. Lösningen är inte helt idealiskt, ibland när jag tror att repet är spänt så har det bara fastnat i en gren och ligger helt slak på andra sidan häcken…

Den södra häcken är lite lägre, straxt under fyra meter gissar jag så den är lite lättare att klippa. Min fru klippte nederdelen och jag körde från stege. Vi hann inte riktigt klart idag, högst upp på baksidan av södra häcken är kvar men den går snabbare. Den södra häcken ger skydd åt fruktträdgården. Där står det runt 25 äppelträd som ger oftast mycket fina äpplen. En höjdpunkt på hösten är att gå och smaka de olika sorterna. Gul Richard är en favorit, både till namn och smak.