Nu är vi i full gång med sådd och plantering! Och vi har haft vädret med oss får man säga. Lugna och stilla dagar med behaglig temperatur och i början på veckan kom det regn också, mycket bra!

Vi har inte jättemycket att beskoga i år, kanske runt 7 hektar i Bergslagen och någon hektar i Småland. Vi brukar vara dåliga på att ta in extern hjälp men i år hade Bosse ringt runt och fått tag i bra med folk så vi var många som satte igång att plantera och så i tisdags. Min fru Helena kunde också vara med en stund, innan hon var tvungen att åka tillbaka till gården för jobbet i den stora koncernen.

Vi var sju personer (lustigt nog visade det sig att en majoritet var maratonlöpare) som satte igång. Jag och Helena (min fru) sådde med vårt nya sårör förstås och det gick fint. Resten av gänget planterade gran, lite tall och lite Sibirisk lärk. Vi brukar inte plantera tall, men de tre senaste åren har vi planterat några hundra nära sommarstugor och vägar för att se hur de blir. Kommer de att bli betade? (vi planterar dem nära stugor så att klövviltet förhoppningsvis blir bortskrämda av de människor som är där). Kommer de att bli raka och fina? Hur blir kvistkvaliten när de inte trängs med andra tallar? Så vi planterar dem mest i studiesyfte. Den stora beskogningen av tall sker med sådd och naturlig föryngring, eftersom vi också har en del frötallar.

Den Sibiriska lärken brukar vi också plantera nära vägar eller hus, den är också mycket aptitlig för klövviltet. Och mycket vacker när den får färg på våren!

Vad sår vi då? Jo, helst i markberedningsfåran så vi slipper för mycket konkurrens från gräs och örter första året. Vi vill ha en blandning av mineraljord och humus, det är optimalt. Ren mineraljord går också bra och det ska vara blekjorden, inte rostjorden. Det är viktigt för i rostjorden får man uppfrysning, dvs när det fryser på om hösten så bildas det något som heter pipkrake och det är isnålar som trycks upp av kapillärkrafter. När isnålarna bildas tar de ofta med sig den lilla plantan och skjuter upp den så att roten blir liggandes på marken och plantan dör direkt. Så vi undviker rostjorden.

Och var i markberedningsfåran vi sår beror på hur det ser ut. Det får förstås inte bildas stående vatten, vilket det kan om fåran är djup. Då får man så på kanten av fåran. Är fåran grund så kan ju botten vara en bra plats, men ofta blir det på sidan av fåran där det finns blekljord och/eller humus. Det får gärna vara en liten grop på sidan av fåran, det funkar mycket bra.

Den största utmaningen när man sår är ofta att se var man varit. Fröna är så små så de ser man inte när man väl lagt ut dem. Vi har lite olika metoder men den som jag tycker funkar bäst är att ha en orange sprayflaska i hölster som man sprayar med rätt ofta för att märk ut var man varit.

Annars så fattade en fjäril tycke för Bosses keps vid eftermiddagskaffet. Den satt där bra länge.