Nu när vi ändå har kommit igång med lite trädgårdsbloggning så tror jag vi fortsätter på det temat. Men den här gången handlar det om vår trädgård där jag och min fru bor i Mälarhöjden i Stockholm. Trädgården är ganska liten och inte så märkvärdig, men innehåller en del kul växter. Numera är det mest min fru som sköter den, åtminstone det tråkiga (som att rensa ogräs) och svåra (som att plantera nya växter), jag gör det lite enklare grovjobbet, såsom gräsklippning och klippa träden. Nu ska man inte underskatta jobbet att klippa gräsmattan. Vi är, mig veterligen, de enda i kvarteret som fortfarande kör med handjagare, ni vet en sådan här klassisk handgräsklippare med cylinder. Den ger ett härligt ljud när man använder den, ett typiskt sommarljud. Jag hade länge en granne som hade en sådan också men häromåret så vek han ned sig och köpte en elektrisk.

Vi har en del iris och den har jag tagit med från Vassemåla i Småland. Den är lätt att flytta, bara gräv upp några rotklumpar och sätt ned dem där du vill ha dem. Så de här irisarna har antagligen min mammas mormor anlagt för länge sedan. En riktigt fin blomma, som också sprider sig. Våra står lite mörkt men klarar sig bra ändå. Notera den fina färgkombinationen med rododendron buskarna.

I förgrunden är det jättevallmo och bakom ser ni det jättestora äppelträdet, som är gravensteiner. Vallmon har jag själv dragit upp ifrån frön av en annan jättevallmo på tomten. Man tar bara några frön på hösten, förvarar dem i ett kaffefilter t ex och på våren sår man dem inomhus i februari-mars, så kan man plantera ut dem när värmen kommer i slutet av maj eller början på juni. En riktigt vacker blomma tycker jag. Den finns i olika färger också.

Här skymtar ni en mera orange jättevallmo också. Det är inte säkert att avkomman blir samma färg, den kan skifta när man tar ett frö och sår. Den finns i lila också och då tror jag det är en opiumvallmo.

Äppelträdet är som sagt en Gravensteiner och det är min absoluta favoritäpple. Fantastiskt syrligt och saftigt! Kan ätas under en lång tid direkt från trädet. Jag hoppas verkligen det blir ett äppelår i år, det har varit lite dåligt de senaste åren tyvärr. Förra året fick vi nästan inga äpplen alls medans andra år har vi haft mer än vi kan äta. Då mustar vi oftas. Det är suveränt gott och håller sig länge. Jag tror en tre eller fem liters kartong håller sig ett år, om musteriet pastöriserar musten, vilket jag tror de flesta gör. Har ni inte testat det så rekommenderar jag det starkt.

Alla grusgånger höll på att växa igen för några år sedan. Det började med att jag borrade bergvärme på tomten och det såg inget vidare ut efteråt. Det blev en blandning av sten, lera och grus och till slut tog ogräset över. Jag och min fru tog oss i kragen till slut och renoverade alla gruspartier. Det tog två-tre somrar av ganska intensivt arbete. Hur kan det ta så lång tid, kanske ni undrar? Jo, vi var tvungna att börja från grunden. Första gräva upp den här blandningen av lera, grus, sten och jord. Sedan silade vi det genom en egen konstruktion av två hönsnät. Då separerade vi det grus som fortfarande fanns. Sedan ned med jorden, en duk på det och till sist gruset, som vi också var tvungna att tvätta. Till sist på med en del köpt grus. Mycket jobb, men fint blev det. I efterhand har jag läst att vi borde dragit på lite makadam först, sedan gårdsgruset ovanpå. Då ligger gruset mera stilla, idag rör det på sig när man går.

Trekanten var också en tråkig plätt som mest bestod av ogräs och någon blomma tills för några år sedan då min smarta och driftiga fru tog tag i saken och köpte en massa fina växter. De flesta köpte hon på Ängsbackens handelsträdgård i Förlösa, utanför Kalmar. Hon fick bra hjälp där att kombinera de olika växterna. Det är bl a lavendel, nejlika, vädd, strandtrift, mjölkört (den kommer från Gusselborg) och diverse annat kul.

Vår uteplats ligger i hörnet på tomten och hade en trevlig utsikt över Mälaren tills vår granne nedanför oss kom på den briljanta iden att bygga ut. Vi protesterade såklart men det hjälpte föga. Nåja, livet är för kort för att gå och irritera sig på småsaker och lite ser man Mälaren fortfarande. Men har ni sett väggen av murgröna? Helt kompakt. När jag flyttade in i huset för länge sedan var det en trist kal och ful mur. Jag tog ett par murgröna från mina föräldrars sommarhus i Bohuslän, där det växer enorma mängder murgröna. Jag tror jag planterade tre små plantor och de första åren växte de väldigt långsamt men plötsligt satte de fart och nu håller de på att ta över den delen av trädgården. Vackert! Murgröna är väldigt lätt att flytta. Man klipper bara några grenar av en murgröna och ser till att hålla med fuktiga, antingen genom att plantera dem eller sätt dem i en vas med vatten. Då bildar de nya rötter och börjar växa.

Granhäcken planterade jag för länge sedan. Min fru brukar berätta att när hon såg de små granplantorna så trodde hon att det inte skulle bli något på jättelänge eller inget alls. Det här var innan hon gick skogskurserna med mig på Linnéuniversitetet. Min plan är att hålla häcken så hög att man har insynsskydd från gatan men så pass låg att man ser över den när man ställer sig upp. Funkar fint. Missade att klippa den i vintras dock, det är därför den ser så buskig ut.

Vi har även en del jordgubbar vid uteplatsen. Det är första året som det blir lite mängd på dem och det ser lovande ut. Det är min fru Helena som satt dem förstås.

Jag har sparat huvudattraktionen till sist, nämligen vårt päronträd. -Jaha, vad är det för märkvärdigt med det, kanske ni tänker. Jo, jag har en god vän i Mälarhöjden som är mycket intresserad av äpplen och päron. Hon var en kollega på Ericsson men sadlade om och jobbar nu med trädgårdsanläggning och liknande saker. Hon var hemma hos oss en gång och vi kom att börja prata om vårt päronträd. Hon kunde inte identifiera sorten men hon tog med sig några päron till en pomolog som hon känner och han hade börjat hoppa jämfota och tralla sånger när han fick se vårt päron. Det är nämligen den mycket ovanliga sorten Napoleon. Så nu har vi pomologer som smyger i buskarna och vill ta ympris med jämna mellanrum. Men personligen tycker jag Gravensteiner slår Napoleon sex dagar i veckan, men visst är det kul med en raritet på tomten.

Glad Midsommar önskar jag alla läsare!