Ja, nu börjar vi närma oss lite julledigt, men inte riktigt än. Fortfarande en del kvar att göra, men vi har i alla fall spelat in och släppt årets sista Skogspodd, avsnitt 74. Vem kunde ana att det skulle bli så här många avsnitt när vi började för snart fem år sedan? Inte vi. Men kul är det. Den här gången går vi igenom vårt skogsår 2020, vad vi gjort och vad vi kunnat göra bättre. Vi tycker det är viktigt att hela tiden utvärdera vad vi gör för att se om vi hade kunnat göra det bättre nästa gång (och det går oftast). Ständiga förbättringar ligger oss varmt om hjärtat och det tror jag stämmer in på många små privata skogsbrukare, i alla fall de som vi träffar.

Vi satt som vanligt i matsalen på Gusselborg, gården i Bergslagen som min farfar köpte 1958 efter fått avslag ett antal gånger på köp av andra gårdar i Bergslagen. På den tiden var jordförvärvslagen betydligt striktare än idag. Nu behövs det tillstånd om du köper mark i glesbygd, inte annars. Det här råkade min far ut för för ett par år sedan. Vi köpte till lite skog i anslutning till vår skog i Bergslagen och det var inga problem men tillköpet bestod av två skiften och ett av skiftena (1,6 hektar) ligger en bit ifrån och det området klassas som glesbygd. Men det gick bra, min far fick tillstånd och kunde köpa skogen.

Tror det var runt 30 hektar tillköpet och den lilla plätten på 1,6 ligger som sagt helt för sig själv. Vi har varit där ett par gånger men beslutat att klassa det som NO, dvs orörd naturvård. Miljön är speciell där, fullt med kulturlämningar och gamla grävda små kanaler. Vi har hört att det skulle röra sig em ett avancerat kanalsystem för att leda vatten till några gruvor i närheten, byggt av ryska krigsfångar. Vet inte om det stämmer, men miljön där är väldigt speciell. Jag tror jag får åka dit och ta lite kort så jag kan visa det här och gräva lite mera i historien där.

Annars har jag fortsatt med min röjning. Dagarna är så korta så man hinner inte så långt på en dag nu men jag tar en bit i taget. Precis när jag började röja så kom det en bil och stannade och det visade sig vara en av jägarna på skogen. Jag brukar växla några ord med honom när jag stöter på honom och nu kunde jag tipsa om färska älgspår. Han blev klart intresserad och berättade att han skulle försöka få ihop några jägare till helgen. Vi får hoppas att de lyckas.

Högst upp i sluttningen där jag röjer finns det gamla bosättningar. Där har vi förstår inte markberett eller planterat utan det ligger orört med kulturstubbar runtom. Den gamla vägen som gick upp till bosättningen spar vi också.

Hela dagen var verkligen grå men vacker på sitt sätt.

Ni undrar säkert hur det har gått med min tand? Nähä, men jag berättar det ändå. På natten hade jag sovit bra och inte haft speciellt ont och förmiddagen gick också bra. Men efter lunch någon gång så började det bulta ordentligt i tanden och jag fick ta lite värktabletter för att dämpa smärtan. På väg hem till Stockholm så blev det bara värre så när jag kom hem så hade jag så ont att jag gick och la direkt och lyckades sova en timme, med hjälp av mera värktabletter.

Jag kunde räkna pulsen i tanden, dunk – dunk – dunk. Så idag gick jag akut igen till tandläkaren och hon borrade ännu djupare och dödförklarade den. Hon var tvungen att ge mig så mycket smärtlindring så jag såg ut som Dudley Moore i ”Blåst på konfekten” efteråt. Nu är det rotfyllning som gäller. Nåja, lika bra att ta all skit 2020 så vi kan få en bra start på 2021.