I veckan så var jag och min kusin Jonas, som köpt vår gallring, ute och besökte den pågående gallringen i Bergslagen. Vi hade tur med vädret, vindstilla, klart, sol och minus 14 grader. Myggfritt med andra ord. Och strålande vackert!

Vi passade på att spana efter spår i nysnön men det mest upphetsande vi såg var rävspår. Och massor av spår efter smågnagare, vilket kommer att ge ett fint uggleår, enligt Jonas. Jag tittade efter lospår men de lyste med sin frånvaro, det får bli en annan gång.

De gallringar som vi besökte är två olika som ligger rätt nära varandra. Vi började kika på en andragallring. Det är en 60 årig blandskog, övervägande tall och ståndortsindex T24. Den här har Bosse stämplat det allra mesta själv, jag tror jag röjde istället. Många tallar är stamkvistade i det här beståndet och det såg riktigt fint ut. Eller vad säger ni, se nedan:

Jag och Jonas gick runt och tittade och vi gillade vad vi såg. Inga skador från skördaren på träden och marken har hållit bra. Och själva resultatet från gallringen ser mycket bra ut. Kronorna får utrymme att växa och eftersom det är rätt många stamkvistade tallar som står kvar så kommer den kommande tillväxten att öka både värdet och kvalitén ordentligt. Det är ju så när man gallrar så minskar man den totala tillväxten eftersom man tar bort ett antal träd men å andra sidan så styr du tillväxten till de fina stammarna du valt ut och på så sätt ökar man värdet och kvalitén. Och i min bok så blir det inte så mycket bättre än det här. Nu får det stå i fyrtio år eller så och växa till sig.

Den andra gallringen (vi tittade på) är också en andragallring som Bosse och jag stämplade i somras/höstas. Det är en 61 årig blandskog, övervägande tall. Ståndortsindex är runt T22, så det är väl det vi kallar för en mellanmark.

Även här såg det mycket bra ut. Inga skador alls och varsamt och fint gallrat.

Här höll skördaren på att jobba så Jonas ringde till Jan och berättade att vi var på väg till honom. Smart att ringa och berätta att man är på väg fram så minskar man risken för att man kommer för nära.

Vi fick en trevlig pratstund med Jan, som föraren heter. Han hade mycket tankar och idéer om skogsbruk i allmänhet och gallring i synnerhet. Det är alltid kul att träffa proffs i skogen, jag lär mig nytt varje gång. Vi pratade lite om varför vi lämnat en del mindre granar bland de lite större tallarna och det gjorde vi antagligen för att de, tja påverkar inte tallen så mycket. De mindre granarna är undertryckta och om de ska vara kvar eller tas bort påverkar nog inte tallen så mycket (lustigt nog så är pratar vi om det i den förra podden, podd 75 där vi intervjuar Oscar Nilsson).

Fördelen med att ha dem kvar är att vid avverkningen så ger de antagligen ett bra tillskott och där de står nu så bidrar de till mångfalden i skogen, den blir delvis 2-skiktad och inblandningen av gran ökar, vilket är positivt. Vi tillhör dem som tror att tallens kvalitet ökar i en blandskog jämfört med en monokultur av tall. Och en massa andra fördelar också förstås.

Sedan fick jag och Jonas springa tillbaka för att få upp värmen, så vi fick in lite träning också!