I bergslagen har vi den större granhäcken och den började vi klippa idag. Den är riktigt stor och hög, tror jag mätte den till 4,5 meter förra året (som ni kan läsa om här) men den känns betydligt högre. Speciellt för mig som är höjdrädd. Jag använder mig av, precis som förra året, ett rep som jag fäster i ett träd på motsatt sida av häcken där jag klättrar upp. Repet drar jag sedan genom en sele och tanken är att om jag tappar balansen och faller så ska repet bromsa mig och jag ska förhoppningsvis få tag i repet och bromsa fallet. Men frågan är om det gör någon nytta överhuvudtaget för flera gången så har jag trott att repet varit spänt men efter ett tag så har jag märkt att det bara fastnat i någon gren på häcken och att det i själva verket finns ett par meter slack på linan…

I vilket fall som helst så blev vi klara med den höga norra häcken och har bara den södra kvar till i morgon. Den är längre men klart lägre så där kör jag nog utan skyddslina. Ett fall därifrån borde jag väl klara, jag gjorde ju ändå min värnplikt som fallskärmsjägare och har väl gjort 20-25 hopp. Att det är över 30 år sedan jag hoppade är en liten detalj jag inte lägger någon större vikt vid. Hur var det nu, tänk på avdriften och håll i hopp fötterna vid landning?

Bosse har redan klippt den nedre delen av den så det är toppen och sidorna högst upp som är kvar, så det bör bli klart innan lunch. Om jag kan röra mig efter den träningsvärk som väntar efter dagens klippning förstås.

I förra veckan hade vi besök av ett arboristteam som tog ned några stora trän som stod lite dumt till, bland annat vår jättebjörk som jag nämnde tidigare. Och en fin lönn.

Det blir en hel del ved att ta hand om men vi ska sälja det mesta som bränsle och då får vi hjälp med borttransporten. Visst är storleken på björken imponerande?