För ett par år sedan hade jag ett par bikupor på vår tomt i Mälarhöjden i Stockholm. Det var väldigt trevligt även om det inte var för så lång tid. Det var nämligen en god vän till mig som hade en bikupa och när han flyttade från sin villa till en lägenhet i stan så frågade han mig om jag kunde vara fodervärd åt hans bin. De bodde på min tomt och vi skulle sköta dem tillsammans. Det ville jag förstås och det var mycket lärorikt. Ju mer jag lärde mig om bina, desto mer fascinerad blev jag. Nu hade vi dem inte så länge hemma hos mig, ungefär 1,5 år, sedan kände jag på grund av mina resor till skogen att jag inte riktigt hade den tiden som behövdes för att sköta om dem på ett bra sätt så vi sålde kuporna till ett par andra odlare. Men vi skördade honung en gång och jag har fortfarande kvar några burkar, egen honung smakar bäst!

Deras sätt att kommunicera med varandra genom sin dans är otroligt. T ex när en drottning blir utkastad ur boet för hon börjar bli till åren så följer en del av invånarna i kupan med henne, det blir en svärmning. Då sätter sig drottningen i närheten av kupan, men hennes följeslagare runt henne. Ett antal spejare flyger nu runt om för att leta efter ett nytt ställe för drottningen och hennes följare. Om nu ett antal spejare har hittat olika platser som de anser vara bra boplatser (exempelvis i en skorsten, under en takpanna eller en ihålighet i ett träd) så gör de sin dans och visar på så sätt var deras förslag till ny boplats ligger. Då flyger de andra spejarbina dit och kikar och om de tycker den nya platsen är bättre än den som de själva föreslog börjar de dansa samma dans som sin kompis. De rör sig i ett mönster som visar väderstreck och sedan, ja jag hittar inget bättre ord än att de skakar påsig i olika intensitet för att visa avstånd till bostället. Så här håller de på att dansa sina olika danser tills alla bin dansar samma dans, då har de kommit överens om ett nytt boställe. De använder också dansen för att berätta för varandra var det  finns växter att hämta nektar och pollen från.

Bin är fantastiska djur som vi har stor nytta av. De pollinerar runt två tredjedelar av av alla grödor som odlas i världen idag och utan dem skulle det inte fungera. Men bina har det tufft, olika sjukdomar, kvalster och färre tillgång till blommor gör att bina lever under press så allt stöd som våra bin kan få är behövligt. Jag har läst att på vissa plaster i Kina är det så ont om bin, de har dött på grund av kemikalier, att man tvingats pollinera för hand med en liten pensel.

Så vad kan vi göra för att underlätta för våra bin? Jo, vi kan placera bihotell i våra trädgårdar. Våra honungsbin som vi odlar i kupor bor i samhällen men många vildbin är solitära, dvs de bor ensamma och trivs i små håligheter. På bilden nedan ser ni vårat bihotell, som jag för övrigt fick av Södra på Föreningen Skogens Höstexkursion september 2019. Södra var markvärd och delade ut ett sådant här fint hotell till deltagarna.

Det är lätt att tillverka ett sådant här bihotell själv. Här finns lite tips och instruktioner. En annan bra sak är att odla massa blommor som bina och humlorna kan ta nektar och pollen från och spara så mycket växter som möjligt längs vägkanter och dikesremsor.

Någon gång i framtiden ska jag bli biodlare igen, det var alldeles för intressant och roligt för att inte ta upp det igen. Men tills dess får jag dansa som en fjäril och sticka som ett bi. Och njuta av den honung jag har kvar.