Ett av Skogsutredningens mest kontroversiella och omdiskuterade förslag är att staten ska skydda över en halv miljon hektar fjällnära skog. Det är en yta större än Västmanlands län. Ännu har inte politiken bestämt sig för hur det ska bli, men det verkar inte ha hindrat Naturvårdsverket från att börja agera för att förslaget ska bli verklighet.

Nyligen ingick Naturvårdsverket en avsiktsförklaring med tre skogsbolag om förutsättningarna för skogsutredningens förslag om skydd av fjällnaturskogar. Enligt dokumentet ska skogsbolagen SCA, Holmen och Stora Enso kunna få ersättningsmark för den fjällnära mark som de avstår.

Av de 525 000 hektaren fjällnära skog som det finns tankar på att förbjuda skogsbruk på ägs 179 500 hektar av enskilda, 142 500 av staten, 138 700 av bolag och 48 300 av allmänningar.

Att den som tvingas avstå mark till staten ska få ersättning är en självklarhet. Däremot framstår det som att Naturvårdsverket har missat den inneboende komplexitet som finns i att förbjuda skogsbruk på en yta större än ett mellansvenskt landskap. För det här riskerar i förlängningen att förändra ägarstrukturen i landet – något som lagstiftaren under långa tider har varit avvisande till.

Det finns i lagen spärrar som ska se till att den procentuella andelen av landets jord och skog som ägs av bolag, privata respektive staten inte förändras. Balansen ska över tid i stor vara konstant.

Grunden till det här beslutet är insikten att annars skulle stora skogsbolag och internationella pensionsfonder troligen köpa på sig allt större andel av marken i landet. Det skulle få följden att landsbygden utarmas och ägandet förflyttas allt längre bort.

En annan sida av det hela är att bolagen är gynnade genom skattelagstiftningen. Det här är Skogsutredningen inne och nosar på. På sidan 154 går att läsa:

För skogsbrukets del innebär exempelvis jordförvärvslagens restriktioner för juridiska personer att förvärva lantbruksegendom sannolikt att värdet av skogsfastigheter är i storleksordningen 10–30 procent lägre än vad en helt fri marknad hade kunnat förväntas betala. Detta mycket på grund av de mer gynnsamma skatteregler som gäller för aktiebolag.

Det finns alltså i lagen ett skydd för fastighetsmarknaden för fysiska personer. Lagstiftningen säger att ett aktiebolag inte kan köpa mark från en privatperson om inte annan motsvarande mark avyttras någon annanstans. Och de restriktioner som staten har infört säger något om hur laddat och viktigt det här området är.

Men det här – att det skulle vara kontroversiellt att ändra ägarfördelningen mellan skogsbolagen och bönderna – verkar Naturvårdsverket helt ha lagt åt sidan när avsiktsförklaringen har ingåtts. När en företrädare för Naturvårdsverket intervjuas i ATL om avsiktsförklaringen kan leda till att andelen enskild ägd mark minskar i landet ges inga tydliga svar.

En formulering i avsiktsförklaringen öppnar också för en tolkning som kan leda till att bolagen både får ersättningsmark och rätt att köpa till lika mycket som de har avträtt.

Dessutom råder oklarheter var det ska gå att få tag på tillräckligt med ersättningsmark inte bara till bolagen, utan även till enskilda som drabbas av en eventuell avsättning. Är det från Sveaskog marken ska tas? Eller ska dessa gigantiska arealer köpas upp på marknaden av skogsbolagen i konkurrens med privatpersoner? Det kan kraftigt påverka fastighetsmarknaden i hela landet. Bara det är i sig en enormt stor politiskt fråga, med många bottnar.

Det är om inte ett helt Västmanland, i alla fall ett halvt Västmanland, som staten måste trolla fram för att ersätta markägarna som kan förlora sin fjällnära skog. Var finns dessa arealer undanstoppade? Det här verkar vara en fråga som ingen låtsas om.

Läs mer om avsiktsförklaringen och svaren från Naturvårdsverket i den här nyhetsartikeln i ATL: Naturvårdsverket skriver avsiktsförklaring med skogsbolagen

Läs mer om förtjänsterna med dagens jordförvärvslagstiftning i en ledare av Greger Ekman: Bolagsförbudet hämmar inte lantbruket

Edvard Hollertz