Det är allvarligt att Stefan Löfven (S) inte tillsätter en ny landsbydgsminister, utan låter näringsministern ansvara för frågorna. Men det kan ifrågasättas var ansvaret för frågorna som historiskt tillhört jordbruksministern har hamnat. 

Den rödgröna regeringen blir utan landsbygdsminister. I stället får näringsminister Ibrahim Baylan (S) hantera de frågor som tidigare har legat på landsbygdsministerns bord. Det står klart efter att Stefan Löfven presenterat sin nygamla regering för riksdagen.

Att statsminister Stefan Löfven (S) skrotar landsbygdsministerposten är beklagligt, både på kort och lång sikt.

I det korta perspektivet krävs ett handlingskraftigt statsråd som kan föra Sveriges talan mot EU-kommissionen, som vill ta makt över skogspolitiken. Sverige ligger redan efter på den fronten. Som det beskrevs här på Ledarbloggen i går så saknas Sverige när halva EU protesterar mot det läckta utkastet på kommissionens skogsstrategi.

Principfrågan som lyfts kring EU:s skogsstrategi är om skogspolitiken ska vara en nationell fråga eller lyda under Bryssel. Det har således inte med miljö- eller klimatambitioner att göra. Det är en fråga om nationellt självbestämmande. Skogspolitiken är inte – och ska inte bli – en fråga för EU.

Det händer även mer i Bryssel som kräver en närvarande och insatt svensk landsbygdsminister. Det återstår en del kring nästa periods gemensamma jordbrukspolitik. Även andra förslag och strategier, som kan få stor påverkan på svenskt jord- och skogsbruk, väntar på att behandlas i Bryssel. EU-kommissionens så kallade taxonomi utmejslas.

I det längre perspektivet är också skrotandet av landsbygdsministerposten skadligt. Det återstår visserligen att se om avskaffandet bli permanent. Men signalen är ändå tydlig – jord- och skogsbrukets frågor är inte tillräckligt prioriterade för att ligga på ett eget statsråd och departement, som de tidigare alltid har gjort.

Genom att inte tillsätta en landsbygdsminister fullföljer Stefan Löfven (S) den avveckling som han inledde redan i sin första regeringsförklaring. Då lade han ner landsbygdsdepartementet och flyttade landsbygdsministern till näringsdepartementet.

Fast kanske bör vi gå ytterligare lite längre tillbaka. Det var under Fredrik Reinfeldts (M) tid som statsminister som jordbruksdepartementet döptes om och titeln jordbruksminister försvann. Ett beslut som likt nedmonteringen av försvaret bör omprövas – inte fullföljas genom att slänga ut landsbygdsministerstolen.

Här på Ledarbloggen har det tidigare skrivits om varför jordbruksdepartementet bör återuppstå. Texten finns här: ”Det här hinner en ny regering göra”

Genom att Stefan Löfven inte tillsätter en landsbygdsminister öppnar sig en potentiell politisk konflikt, på flera fronter.

Det är svårt att se hur frågor viktiga för landsbygderna – som stärkt äganderätt till skog och reformerat strandskydd – ska kunna drivas med trovärdighet av en regering som struntar i att tillsätta en särskild landsbygdsminister. Här kan den rödgröna regeringen hamna i schism med Centerpartiet.

Att regeringen saknar ett statsråd som bara hanterar landsbygds- och jordbruksfrågorna öppnar även för oppositionen. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna försöker alla profilera sig allt mer inom jordbruks- och landsbygdsfrågor. Och genom löftet att ompröva nedläggningen av jordbruksdepartementet kan de än mer förstärka skillnaderna i politiken samt lova en viktig politisk strukturreform.

Det framstår även som att Stefan Löfven under sin tid som statsminister i små steg har flyttat makten över jord- och skogsbruket, från ett eget departement med landsbygds- och lantbrukarperspektiv till ett miljödepartement där bevarandefrågor drivs av Miljöpartiet. Och här om något finns en politisk konflikt – den mellan brukande och bevarande.

Under Jennie Nilssons (S) tid som landsbygdsminister har också många av de tunga utredningarna som berör lantbruket och landsbygderna gått till miljöministern och inte Nilsson. Det lär visa att landsbygdsministerposten inte haft mycket att säga till om under senare tid. I stället har  miljödepartement växt.

Kanske bör det ses som att miljö- och klimatminister Per Bolund har övertagit stora delar av det som historiskt var jordbruksministerportföljen, snarare än näringsminister Ibrahim Baylan som på pappret har fått innehållet i portföljen.

Edvard Hollertz