Avgör jordbrukspolitiken vem som blir statsminister?
Årtionden sedan den var så här viktig.
Regeringskrisen fortsätter. Statsministern entledigas. Nu väntar talmansrundor.
I de kommande förhandlingarna mellan partierna borde frågor viktiga för jord- och skogsbruket bli centrala, precis som när januariavtalet ingicks. Och vi ser redan tendenser till det.
Under midsommarhelgen sträckte Moderaterna ut en hand till Centerpartiet. Moderaternas listade sex punkter där C och M har en samsyn och där de borde kunna enas sakpolitiskt om C stöttar M-ledaren Ulf Kristersson som statsminister.
Ganska snabbt avvisade dock Centern inviten från Moderaterna. Det var nog ganska väntat.
Om vi däremot återvänder till de sex politiska förslag som M ville enas med C om så var hälften kopplade till det klassiskt jordbrukspolitiska området. Dessa var:
• Endast de delar av skogsutredningen som värnar snarare än hotar enskilda skogsägares äganderätt ska genomföras.
• Ett nytt markförsäljningsprogram.
• En ny jaktlagsutredning.
Säkerligen kan det finnas en taktiskt dimension till att M lyfter fram angelägna reformer på lantbruksområdet. För Moderaterna har lantbrukare och landsbygdsbor blivit allt viktigare väljargrupper. M samlar allt mer stöd utanför storstäderna.
Samtidigt var det först efter att Socialdemokraterna lovat stärkt äganderätt till skog som Centerpartiet valde att ingå januariavtalet. Det är ett löfte som fortsatt väntar på att infrias.
Kan jordbrukspolitiken bli avgörande för vem som blir nästa statsminister? Kanske. I alla fall lär nästa regering behöva ha en genomtänkt politik för jord- och skogsbruket för att kunna tillträda.
Så viktig som jordbrukspolitiken är nu har den inte varit på årtionden.
Edvard Hollertz