Vilken vecka det har varit.

Med sommaren kommer nyhetstorkan. Men inte i år. Och särskilt inte inom jordbrukspolitiken. Det har varit en minst sagt händelserik vecka.

I EU har jordbruksministrarna gett grönt ljus för unionens nya gemensamma jordbrukspolitik. Om det här skriver Tord Karlsson i dagens ledare.

I Sverige är skogen är central i regeringsförhandlingarna. Moderaterna har två gånger sedan sillunchen på midsommarafton försökt att locka Centerpartiet med skogspolitiska reformer mot att Centern ska stödja Ulf Kristersson som statsminister.

Erbjudandet från M bör locka C. Samtidigt är det M föreslår lika mycket moderatpolitik som centerpolitik. Det vore oerhört osannolikt att en M-ledd regering inte skulle genomföra samma reformer ändå.

En M-ledd regering verkar dock inte längre vara aktuell, i alla fall inte just nu. Moderatledaren Ulf Kristersson konstaterade häromdagen att han inte har tillräckligt parlamentariskt stöd. Men dessförinnan hade landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) hunnit avgå för att återta sitt riksdagsmandat. Orsaken till den manövern var att Socialdemokraterna annars riskerade att få en tom stol under en statsministeromröstning. Och bakgrunden till det är i sin tur problem i Socialdemokraterna i Halland.

När och om Jennie Nilsson återvänder till statsrådsposten återstår att se. Om Stefan Löfven (S) får förnyat förtroende som statsminister så kan den taktiska manövern att låta Nilsson gå ha besparat alla inblandade den förödmjukande processen att behöva peta henne. För Jennie Nilsson har inte direkt levererat under sin tid som landsbygdsminister. Det hon kanske är mest känd för är att hon är det mest okända statsrådet i regeringen.

Läs mer om Jennie Nilssons avgång på nyhetsplats i ATL: Statsvetare: Svårt att se att hon kan komma tillbaka

Visserligen lär det inte vara lätt att vara landsbygdsminister i den rödgröna regeringen. Det ska sägas till Jennie Nilssons försvar.

Alla stora frågor – likt artskydds- och skogsutredningen – läggs på miljödepartementet trots att de behandlar sådant som vore självklart för en landsbygdsminister att hantera. Det finns en intern spänning i regeringen.

Det finns också en annan sida av att Jennie Nilsson avgång. Det här har Barometern-OT:s politiske chefredaktör Martin Tunström lyft i en text med den målande rubriken ”Bondeoffret som räddar regeringen” . Tunström skriver:

Det är väl ingen höjdpunkt i uppvisad statskonst. Ett statsråd bör inte lämna regeringen av taktiska skäl för att rösta på sig själv i riksdagen. Ministerns uppdrag är dessutom att delta ”i styret av riket”. […]  Löfven har också i hög utsträckning valt icke-folkvalda ministrar vilket urholkar riksdagen, stärker hans egen ställning och enligt statsvetenskaplig forskning försvårar breda lösningar. Nilsson som har ett väljarmandat i ryggen får samtidigt demonstrera att även de ministrar som är folkvalda ses som brickor i maktspelet.

Att Sveriges landsbygdsminister avgår innan detaljerna för den nya gemensamma jordbrukspolitiken är helt klara är också djupt olyckligt. Ännu återstår arbetet med nationella tillämpningen av de nya reglerna.

Men nu, nu tar vi helg.

Edvard Hollertz