En sådan dag det var igår. Som jag väntade på katastrofer och olyckor utan att något hände över huvud taget! Inget värre än vanligt i alla fall. En tur till stan utan plånbok räknas ju liksom inte. Och inte heller det där med den trasiga mobilladdaren, även om det var jobbigt.

Men jag funderar på om det kanske kan vara så att mediet tog fel på dag bara? Att det inte var igår utan idag något jobbigt skulle hända?
Jag börjar nästan misstänka det för i kväll fick vi nämligen allvarliga problem med vår hjullastare. Den vill inte alls som vi vill längre. Och jag tror det är bra att jag har varit så noga med de där vitaminerna för det här kan nog bli riktigt påfrestande.

Just innan den här lastmaskinen, en L45B, slutade fungera gick jag och tänkte på hur jag ska lägga upp jobbet den närmaste tiden. Jag använder ju hjullastaren varje dag till allt som har med djurskötseln att göra men just nu behöver Danne den också. Han har precis börjat med fastgödseln och måste såklart ha något att lasta spridaren med. Och eftersom ingen annan traktor finns ledig åt mig får vi turas om helt enkelt. Det är ett evigt byte mellan skopa och balgrip och man får skynda sig som sjutton för att inte spridaren ska behöva vänta. Lite stressande och ineffektivt känns det allt men så länge traktorn behagade fungera gick det ju bra!

Nu står den här ute och skäms över natten, 45:an, och i morgon ska vi se vad det kan vara för fel. Något elrelaterat är visst den främsta misstanken och tja, jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Inga bilder på otyget har jag heller men jag bjuder på den här i stället. En tröstande kopp kaffe framburen av Elias, eller baristan, som vi brukar kalla honom. Mycket seriös när han är i tjänst som kaffeexpert och servitör och som en liten twist i tillvaron har han enbart kalsonger (i bästa fall) under det fina Svenskt Kött-förklädet!