Första september kom med sommarvärme. Snäll start på hösten men nog känns det att vi går in i den mest krävande årstinden av alla. 

Visst kan det vara intensivt under vår och sommar. Vintern bjuder också på rejäla utmaningar men hösten alltså…. Så fin och mysig på många sätt men så sjukt krävande också. När man är lagom utarbetad efter vårbruk och skörd, långa arbetsdagar och en massa jobb som bara rullat på i ändlösa ljusa dagar och nätter blir det plötsligt allvar. Mörkt på kvällarna, risk för frost och tusen saker som måste göras nu, nu, nu och helst exakt samtidigt.

Man ska inte klaga på arbete, särskilt inte om man själv skapat företaget man jobbar i, men nog får man tycka att det är påfrestande ibland. När det samtidigt ska tröskas, slås gräs, kultiveras, balas halm och köras skit. Och förberedas för installering av batteripack, dras om el, servas grejer och bytas vattenpumpar. Då räcker dagarna inte alls och det är som en Rubiks kub ungefär. För att kunna börja med det ena måste man bli klar med det andra, som inte går att sjösätta före det tredje som i sin tur kräver det fjärde och det femte.

Till slut löser vi kuben förstås men nog är det roligare med lite luft i systemet. Så man kan njuta av den vackra årstiden också. Och så småningom skörda inte bara korn, utan också bär, svamp och egenodlade meloner.

Gillar ni hösten? Jag är högst ambivalent kan jag säga.