Man ska inte tänka tänk om. Inte fundera på hur livet hade varit om det inte blev som det blev.  

Men om… Jag säger om… OM jag hade lyssnat liiiite mer på suget i magen när jag var i femtonårsåldern… Då hade jag nog kunnat skriva skogsmaskinsförare på min meritlista!

Det var nära kan jag säga. Jag var riktigt sugen på att gå skogsgymnasiet i Skedom. Det var där märkliga känslan av att ”det här vill jag göra”, utan att jag riktigt visste varför. Jag ville men samtidigt ville jag inte. Vågade väl inte helt enkelt, ville inte flytta hemifrån och allt.

Så blev samhällskunskap i stället. Med ekonomiinriktning… För att det var himla vettigt och bra. Och nog blev det bra. Några av mina absolut bästa och roligaste skolår! Men inte fan var det vettigt! Jag lärde mig ytterst, ytterst lite rent utbildningsmässigt!
Så här lite!

Som tur är trivs jag väldigt bra med det jobb jag har idag så det blev ju himla bra till sist! Jag känner liksom ingen akut ångest över att jag inte jobbar i skogen om man säger så. Men det är väldigt fascinerande att se på! Och höra ljuden och känna dofterna. 

Idag hade vi både skördare och skotare här för lite plockjobb och tänk, jag fick till och med provköra skotaren!

Vi kan säga såhär. Det gick inte jättebra men det var roligt! Och jag tror att jag skulle kunna bli ganska duktig om jag fick hålla på ett tag!

Här är några fler bilder. Urban och Stefan heter maskinförarna. De är inte bara duktiga utan även alldeles utomordentligt trevliga!