Många frågar hur julhelgen har varit. Och man ställer ju exakt samma fråga själv till alla man träffar. Så jag tänkte att jag skulle berätta lite om vår julhelg och hur jag har upplevt och hanterat den.

Mat, mat, mat!

Så klart. Ett ständigt ätande och det går ju nästan att få i sig hur mycket som helst bara man har lite strategi. Salt-sött-salt-metoden funkar ju i alla lägen så den kan jag rekommendera varmt. Den går helt enkelt ut på att man skiftar mellan salt och sött hela tiden. På så sätt känner man aldrig av att man blir riktigt mätt utan lurar hjärnan att bli sugen på mer.

Ungefär så här kan man lägga upp det: Äggmacka och sill följs av en god kaka. Sedan blir det skinka och efter den några formar knäck. Knäcken leder oss till kalla prinskorvar som i sin tur kontras med ett antal klunkar julmust. Efter det mer sill som följs upp med lagom mängd mandelmassa osv, osv. Under hela julhelgen. Det gäller alltså bara att byta fokus och smakgrupp när man känner att man egentligen inte vill ha mer! Som med chips-godis-chips-metoden en helt vanlig fredag ungefär.

Vila. Attackvila.

Attackvila är sedan gammalt. Den går till så att man jobbar med djuren morgon och kväll, hittar inte på några andra projekt däremellan och tar inte tag i sådant som faktiskt kan vänta några dagar. Och så är man tacksam över att inget går sönder och att det inte har kommit en massa snö som någon behöver skotta bort. Och så vilar man. Man lägger sig på soffan, ser kanske en film mitt på dagen och tänker att det är ju underbart skönt det här. Sedan gäller det att kämpa emot impulserna att städa omklädningsrummet, rengöra kalvboxarna, sortera räkningar eller planera vilka djur som ska vägas. Kämpa emot bara! Man ska helt enkelt, med våld om det behövs, vila så mycket det bara går. Släppa fram all trötthet och totalt ignorera de intrampade After Eight-bitarna i mattan och bara dra filten över sig. Enkelt i början men rätt snart känner man sig ganska bortkommen. Då är det bara att hålla sig i soffdynan och andas tills man blir trött igen och inser att vila är jättejättejättebra!

Familjelyckan/familjestriden

Det här är ett tillstånd som inträffar när man har det lite för bra. När det finns mat hemma, ingen ska hämtas på fritids och man har tid att vara tillsammans. Och, man har dessutom, som i punkten ovan, bestämt att nu jävlar ska det vilas och mysas och umgås!
Man har till och med köpt ett sällskapsspel och när man spelar det med sina barn strax efter att de varit uppe nästan en hel natt och lekt med sina julklappar, ja, då vet man att det bara kan sluta på ett sätt. Strid.
Någon fuskar i spelet, en annan blir arg, en tredje skrattar så julmusten sprutar, en blir ledsen och de andra blir irriterade. Sedan har man ytterligare en som inte ens ger sig in i utmaningen eftersom han vet att  ”spela spel med barn” är ungefär detsamma som ”medla i gängbråk mellan apor”, särskilt när folk är trötta och sockerhöga.

Men så struntar man i allt det där och spelar ändå. Man intalar sig att det är ju väldigt trevligt det här. Med familjen. Och sedan hoppas man att någon, vem som helst, kan hitta den förbannade Afrikas Stjärna-diamanten och föra den till Tanger fort utav bara helvete så man får gå undan och skrika i en kudde en stund!

Men allvarligt då? Hur julhelgen har varit? 
Jo, den har varit bra. Riktigt bra. Men allt ovan är helt sant. Jag äter för mycket, tycker att det är både skönt och svårt att vila och jag älskar att vara med min familj samtidigt de gör mig helt vansinnig ibland.

Jag tycker att julen är lite vemodig mitt i allt det fina. Dels vet man att det finns de som upplever riktigt sorgliga jular och dels är man rädd att det som är trevligt och någorlunda ordnat i ens eget hem inte ska vara bra nog.
Det är så lätt att jämföra sig med andra idag. Att titta på familjebilder på Facebook och undra om man någonsin ska räcka till. Tindrar våra barn lika mycket som andras? Blev julklapparna bra? Kommer de att minnas barndomens jular med glädje? Bråkar inga andra när de spelar sällskapsspel?

Men som sagt, det har varit bra dagar. Fina dagar. Dagar av skratt och tacksamhet. Och jag kan även berätta att spelet spelades en gång till idag, helt utan bråk!