Ett och ett halvt dygns semester är över. Nu är man trött!
Vi kom just hem och som alltid när jag varit borta mer än en dag är jag förvånad över att det mesta ser ut som vanligt. Samma mat i kylen, inga förändringar på djurfronten och ingen välkommen-hem-banderoll. Men det är skönt att vara hemma.

Jag, ungarna och mina föräldrar har varit i Furuvik. Det blev en trevlig resa på många sätt och boendet i husvagn var himla bekvämt till skillnad mot vad vi hade förväntat oss.

Nu är jag inte så van att semestra men vissa saker är väl sådant man får räkna med, eller hur?

Som att råka parkera in någons bil helt sjukt dumt på rastplatsen i Tönnebro? Det måste väl ingå på något vis? Men gubben med den inparkerade bilen verkade inte alls tycka att det var normal semesterrutin. Inte heller tyckte han att det var lite tokigt men enkelt åtgärdat. Nej, han ville bara veta HUR FAN JAG TÄÄÄÄNKTE!? Jättejätteargt! (Ja, det kan man ju undra förstås, men hade jag TÄNKT parkera in honom hade jag kunnat göra det ännu bättre). Sedan gapade han lite mer och viftade med armarna och då blev jag också förbannad. Borde ha låtit honom krångla sig därifrån bäst han kunde men då hade han väl fått en hjärtinfarkt!

Sedan det här med fåglar. Jag tänker att alla nog har gjort samma misstag som jag? Någon enstaka person i alla fall? Någon gång?

Så här var det, fortfarande i Tönnebro.
Vi satt och fikade på en terrass vid vattnet och rätt som det var kom ett par änder simmande. Jag hade lite bröd över… Vad som hände?! Jo, typ hundratrettiofemtusen måsar lyckades se att jag smygutfodrade de här änderna lite! Och så flög de in bland borden i världens attackformation!

Okej, jag kanske överdriver lite här, ytterst lite, men ni vet ju hur fåglar är! Helt okontrollerbara och ibland ganska läskiga!  Jag fick skynda mig att koppla på charmen och be om ursäkt till alla andra gäster. Men här blev minsann ingen arg! De log till och med små ansträngda leenden medan de hukade över kaffekopparna och höll extra hårt i bullarna!

Väl i Furuvik tittade vi på djur såklart och märkligt nog var det fjällkorna och grisarna som vi stannade längst hos trots att det fanns alltifrån kängurus till flamingos att se.


Vi har även fikat i förtält och försökt förstå oss på campinkulturen så gott det gick.
På kvällen lyssnade vi på Miriam Bryant och på natten hörde vi sång från ett grabbgäng som hade fest alldeles bredvid vår husvagn. Ingen hejd på underhållningen!
Vi har också ätit glass och god mat och sett till att hemtjänsten i Gävle inte körde sönder fälgen på en av deras bilar. Pappa såg att de hade punktering och hoppade fram ur en buske och varnade dem. Bra där pappa!

Allt som allt en fin resa men nu är vi som sagt hemma och det känns bra det med.