Igår bad jag mina Facebookvänner om om tips för återhämtning.
Jag behövde förslag på vad man kan göra för att få känna sig lite mer utvilad än jag gör just nu.

Jag vet ju att man måste sova och sådär men jag gillar det inte! Jag tycker att man slösar bort tiden! Och ibland spelar det ju ingen roll hur mycket man sover heller. Man kan ju vara dötrött fast man har sovit länge och tvärt om.

Nej, helst skulle jag vilja komma undan det där på något smart sätt. Hitta den där återhämtningen i något oväntat eller litet i vardagen. Men innerst inne vet jag ju att det inte går… Och innerst inne vet jag kanske vad just jag behöver för att må bättre. Men det är lätt att glömma det… Glömma vem man är nästan…

Jag vet att man måste vila. Och göra roliga saker och försöka skapa sig ett liv man trivs med. Men det är väldigt trevligt att få tips och bolla idéer med kloka människor! Man tänker nytt då, kommer på saker och man blir motiverad och inspirerad. Och bara det att man kan ställa en fråga, be om ett råd, och faktiskt få svar. Det tycker jag är väldigt fint och trevligt! Tack för det!

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av några av tipsen jag fick. Det var bland annat följande:

Knark, ensamtid, träning, sex, choklad, snus, kosttillskott, virkning, sprit, fyrhjulingsåkning, fiske, blåbärsplockning, Ernst, bra mat, sitta vid sjö, andas djupt och ta powernaps. Med mera!

Fantastiska tips va!? Jag valde ut några av de jag tyckte bäst om och har även investerat i både öronproppar och en sådan där ögonbindel som gör att allt blir svart omkring en.
Sedan är det väl bara att ta sig i kragen och börja fundera. Inse att allt är arbete och ansvar. Att vila, lugn och glädje väldigt sällan kommer flygande som stekta sparvar. Att man måste skapa det själv, hugga upp sina egna vägar och forma sin egen tillvaro. Man måste tänka och framför allt göra. Göra, göra, göra!
Det finns få genvägar och väldigt få snabblösningar, nästan inga alls. De få man hittar ska man ta vara på, resten får man ordna själv. Ingen annan gör jobbet åt en.

Till sist måste jag bara bjuda på ett extra tips! Jesper, en spjuver och slaktare från Ångermanland, tyckte att jag skulle tänka på hur stadsborna har det. Så skulle allt kännas bättre sedan!

Jag tar till mig det med!