Plågsamt för dräktiga kor?

10 augusti, 2017

Jag tror att vi måste prata om en sak. Om transport och slakt av dräktiga kor.

Idag skrivs det om en bonde i Jämtland som polisanmälts för djurplågeri. Detta på grund av att en ko gått till slakt med en långt gången kalv i magen.

Tidningar skriver gärna om sådant här. Och många människor reagerar rätt starkt bara på det faktum att dräktiga kor slaktas ibland.
Vi bönder tänker inte så mycket på det för vi vet hur det fungerar. Men andra. Människor som tycker att det känns främmande att några av de kor som går till slakt faktiskt har en kalv i magen.

Jag tycker att vi avdramatiserar det här nu. Det finns inget som säger att ett dräktigt djur inte får slaktas. Det är ingen stor grej, inget konstigt, inget läskigt och inget som är kopplat till lidande. Det är något som förekommer ibland.

En dräktig ko är liksom bara…dräktig… Det är en del av hennes liv. Hon lever i sin flock, mjölkas om hon är en mjölkko, äter sin mat, vilar och blir ompysslad av sin bonde.
De flesta kor mår bra under sina dräktigheter. Väldigt bra.

Korna blir dräktiga eftersom man har tänkt att det ska komma ut en kalv och att kon ska kunna mjölkas, eller ge di till sin avkomma, för att sedan fortsätta sitt liv och kanske bli dräktig flera gånger. Men ibland blir det inte så. Kon ska slaktas i stället. Av någon anledning. Och om hon då har ett foster i magen så är det inte mer med det.

Dock finns det regler att förhålla sig till. De reglerna handlar om kons välbefinnande. Man får enligt gällande lagstiftning inte transportera djur som har kortare tid än 28 dagar kvar till kalvning. Transportera alltså. Slakt av dräktiga djur är som sagt inget problem i sig.
Reglerna finns för att det kan vara jobbigt för kon att stå på en lastbil under den sista tiden. Hon kan börja känna sig tung, bli trött i benen och allmänt påverkad.

Som lagstiftningen ser ut kan man alltså anta att en ko som har 28 dagar kvar till kalvning skulle klara en transport helt utan problem men att det dagen efter, på dag 27 skulle vara för påfrestande. Så är det såklart inte. Vissa kor mår hur bra som helst fram tills de kalvar medan andra kanske skulle ha det jobbigt redan innan den lagstadgade tiden. De är individer. Precis som vi människor.

Sedan är det såhär också. Att oavsett om ett djur är dräktigt eller ej så har djurägaren ett ansvar att inte ställa sjuka eller smärtpåverkade djur på transporten. Oavsett antal dagar till kalvning. Det är en självklarhet. Man gör inte det.
Transportören har också ett ansvar att inte lasta på djur som inte anses klara resan på ett bra sätt.

Både bönder och transportörer är väldigt noga med det här. De bryr sig om djuren och vill inte att de ska anlända till slakteriet och må dåligt.

Djurens liv och välmående är extremt viktigt för oss som jobbar med dem. Så länge de lever ska de ha det så bra som möjligt. Med det sagt kan jag försäkra att det i de allra flesta fall rör sig om ärliga misstag när kor körs till slakt för nära kalvning. Det är inget man gör för att man vill dem illa eller inte bryr sig, det är för att man inte alltid vet exakt när de har blivit betäckta. För att naturen funkar så.

Att som bonde bli misstänkt för att ha behandlat sina djur illa är bland det värsta man kan bli utsatt för. Det sista man vill göra sig skyldig till. Vi vill våra djur väl. 

Det som händer när en ko slaktats med en långt gången kalv i magen är att slakteriets veterinär undersöker kalven. Man mäter den, tittar på pälsen, tänderna, klövarna och annat för att ålderbestämma den. Men beräknar hur många dagar den skulle ha haft kvar i livmodern innan den hade kommit ut. Man bedömer om det hade varit mer eller mindre än 28 dagar kvar.

Mer än 28 dagar- helt okej. Mindre än 28 dagar – bonden kan bli anmäld för djurplågeri, ett brott som kan ge fängelse. 

Man tittar alltså inte längre på kon. Man tittar på kalven.
Det här är märkligt eftersom det är för kons skull vi har lagen om de 28 dagarna. Det är henne det handlar om. Hennes hälsa. Men man fokuserar på kalven. På att räkna dagar.

Värt att notera är också att veterinärerna besiktigar alla djur som kommer till slakteriet innan de slaktas. En ko kan alltså anses välmående och frisk när hon kommer in men i efterhand betraktas som plågad. Var finns logiken i det?

Jag har två poänger med det här inlägget. Dels att försöka förklara att det inte är något konstigt eller skrämmande att dräktiga djur ibland slaktas.

Dels vill jag mana till sans och förnuft. Man måste titta på helheten när det gäller djur. Inte stirra sig blind på ett visst antal dagar.

Lagar är till för att följas och det vill vi djurhållare göra. Vi vill göra rätt och vi vill våra djur väl. Men ibland blir det fel. Utan uppsåt och ibland helt utan att någon kom till skada.

Jag vet inget om det specifika fallet i Jämtland och den här texten handlar inte om det ärendet. Men jag vet att djurplågeri är ett allvarligt brott. Men som enligt min mening handlar om helt andra saker än exakt tid för kalvning.

När det gäller djur måste vi se hela bilden. Vi måste respektera att de är levande varelser som inte alltid passar in i exakta mallar.

Myndigheter och lantbrukare måste ha en dialog kring de här frågorna. Vi kan inte förlita oss på millimeterbedömningar när det handlar om djurhållning. Vi måste prata med varandra, fråga, förklara, och jobba förebyggande.
De muskler och den kompetens som finns hos bönder, veterinärer, slakteripersonal och myndighetspersoner är tillsammans en stor tillgång för svenskt lantbruk. Om resurserna används rätt. Om vi lägger fokus på rätt saker. Om vi jobbar tillsammans.

Livsfarlig grönfoderskörd
Och så kom betongen