Det blev ingen tripp till Skellefteå för oss. Jättetråkigt. Jag hade längtat efter en lång bilresa och trevligt sällskap, både av Danne och andra. Och det hade varit himla kul att få se mer av Nyhléns/Hugosons verksamhet. 

En extra lång resa hade det förvisso kunnat bli eftersom det var snökaos och trafikflödet gick ytterst långsamt på E4. Men frågan är om någon av oss hade varit särskilt trevlig i en stillastående bilkö vid Skuleberget..? Jo, förresten, jag hade nog kunnat vara trevlig! Fast jobbig också förstås… Och Danne skulle inte ha haft någonstans att ta vägen från mina filosofiska funderingar och djupa resonemang!
Kanske lika bra att vi blev hemma. Dagen blev tillräckligt prövande ändå med galet mycket snö överallt och jobb till höger och vänster. Deppigt.
Idag har det varit blött och isigt. Man håller på att slå ihjäl sig och traktorerna gör fina piruetter om man svänger lite för snabbt. Men snökaoset är över för den här gången och det är skönt.

Det har varit en dag med vanligt jobb och en del funderingar för mig. Jag har just sett att det har kommit ett upprop med anknytning till #meetoo-kampanjen som heter #skiljagnarnafrånvetet. Där samlas berättelser om sexism och kränkningar i lantbruksvärlden och det är oerhört tråkig läsning. Rötägg finns som bekant i alla branscher och folk som har problem med gränser, vill trycka ner andra eller är allmänt dumma i huvudet känner vi alla till. Men det som förvånar mig mest är nog skildringarna från olika lärosäten där tiden visst har stått still alldeles för länge. Mycket nedslående tycker jag. Särskilt eftersom jag själv anser att det här är en väldigt sund bransch på många sätt.

Jag hade inte tänkt skriva något särskilt kopplat till #meetoo. Av olika skäl. Bland annat för att jag har varit väldigt förskonad från sådant som andra råkat ut för. Det känns som att jag inte riktigt har rätt att yttra mig då. Och för att det är så förbannat svårt att få fram det man menar utan att bli missförstådd. Och så normerna förstås. Allt det inlärda. Allt som jag nog inte fattar fast jag tror jag är så jävla smart. Min dumhet, min naivitet, min del i spelet. Min totala förvirring och min osannolika tur. Men kanske måste jag skriva ändå. Det känns nästan så.