Istället för att längta, tjata och påminna skulle jag förstås kunna lära mig att svetsa själv. Men nu är det ju så att jag råkar vara gift med en duktig svetsare och om jag bara väntar tillräckligt länge så brukar jag få det jag vill ha. 

Den här gången tog jag till ett knep. Inget tjat och gnat, bara ett par enkla ord till Danne i förbifarten om att jag tänkte ta och beställa de där ramarna vi har pratat om i så många år. Kanske kolla med någon yrkes- eller gymnasieskola om det finns någon elev som skulle vilja ta på sig uppdraget?

Redan samma dag hände det och jag behövde inte lyfta ett enda finger. Två jättefina, rejäla ramar svetsade han ihop efter att ha varit till stan och köpt fyrkantsrör. Om han precis som jag tyckte att det var dags nu, eller om det blev för ångestladdat att låta någon valhänt gymnasist ta hand om saken förtäljer inte historien. Men nu har vi dem i alla fall.

Det är alltså drivgångsramar för att kunna bygga grindsystem med gångar som djuren inte kan trycka isär och vända i. Dåliga bilder kanske men man fäster bara ihop grindarna med ramarna som stöd och så har man en gång som håller sig stabil. Fantastiskt hjälpmedel.

Måtten är 90 x 200 cm (invändiga mått)   och det funkade bra till våra vuxna kor. Ingen vände i gången och allt hölls på plats, men det kunde nog ha varit lite smalare också. Till mindre djur behöver bredden definitivt dras ihop.

En enkel grej (nåja, när det äntligen blev gjort) som underlättar otroligt mycket. Tidigare har jag byggt med lastpallar som överliggare eller spännband för att få stabila gångar men det funkar precis lika dåligt som man tänker sig. Dessutom fick vi tipset av kollegan Blonde-Benny att göra ramarna ordentligt höga, vilket jag inte hade tänkt på själv. Djuren vill inte uppleva att de går in under något, då blir det ofta tvekan. Med den här konstruktionen trippade de på enkelt, även om våra blev lite lägre än Bennys.