Just nu sitter jag på ett café på Arlanda. Danne ligger på en bänk bredvid mig och slumrar lite. Vi hade visst lyckats boka ett väldigt sent flyg hem till Sundsvall och det är lite irriterande. Nu vill man ju bara hem fortast möjligt!

Inte finns det så mycket att göra här heller. Man äter och fikar men allt är ju så dyrt! En kopp kaffe kostar som en finare middag och en middag kostar som ett mindre hemman!
Tur att Max finns så man kan äta goda burgare utan att bli alldeles ruinerad.

Tur är också att jag har med mig datorn. För det innebär att jag kan skriva lite. Jag kan till exempel berätta några saker som jag har lärt mig om Ungern! Vill ni veta!? Jag slänger in lite bilder också emellanåt.

1) Valutan i detta land heter Forint. Alltså inte Korint för det är ett sorts russin eller en stad i Grekland. Man kan alltså inte betala sina drinkar med korinter även om det låter väldigt roligt!

2) För 2200 Forint, det är ungefär 70 kronor kan man få sina ögonbryn plockade och färgade i Budapest. Jag lyckades inte slinga håret som jag hade tänkt men brynen, eller Stalin-buskarna som jag kallade dem, fick sig i alla fall en uppfräschning på en trevlig salong. Såhär blev det och jag väljer att inte visa någon bild på hur det såg ut innan.

3) Kaffe i Ungern är inte som kaffe i Sverige. Verkligen inte. Om man beställer kaffe utan att utveckla vad det är man vill ha får man en liten, liten dock-kopp med ytte-pytte-lite espresso i. Dessutom var det mesta kaffe vi kom i kontakt med ofta lite för svagt och aningen för kallt.
Men åååh vad gnälligt det här låter då! Här har man fått åka till Ungern och allting och så klagar man på kaffet liksom!
Självklart dog vi inte kaffedöden någon av oss men det gällde att vara lite uppfinningsrik. Danne kom på att det bästa var att beställa en ”americano” när det var kaffedags för då fick man en vanlig, lite större kopp. Eller så kunde man snabbt som tusan svepa lillkoppen och helt skamlöst be om en ny innan servitören hann vända sig om. En annan lösning som vi klurade lite på var att ha med sig en påse snabbkaffe nästa gång man åker någonstans. Då skulle man diskret kunna stärka upp vilket kaffe som helst och få i sig sin normala dos koffein!

4) Folk i Ungern är trevliga och snälla mot turister. I alla fall de människor vi träffade. Språket var inte det lättaste alla gånger, engelskan funkade sådär, men alla verkade väldigt måna om att vi skulle trivas.

5) Folk i allmänhet och Ungern-resande bönder i synnerhet verkar bli piggare och piggare med åren. Danne och jag var yngst på resan men vi blev omkörda hur lätt som helst när det gällde pubrundor och att stanna uppe sent på kvällarna. Ändå var det vi som sov i bussen mellan resmålen. Jag tänker att det bådar gott inför framtiden. Allt blir bättre med tiden!

Nu ska det bli skönt att komma hem, om nu vårt flygplan behagar komma någon gång. Jag passar på att tacka alla som var med för trevligt sällskap och Åke på Lantmännen för att han hade ordnat allt så bra. Fem fina dagar i Budapest är till ända och energidepåerna är påfyllda!