Det här med gräs är fantastiskt. Och det är helt otroligt vad lite vatten kan göra. Man kan inte undgå att bli imponerad av hur starka naturens krafter egentligen är. 

Andra skörden är äntligen igång och jag måste säga att det är en fröjd. Jag vet att många har det överjävligt med fodertillgången och jag vill inte strö salt i sår på något vis genom att berätta att vi får en bra skörd här. Jag menar snarare att man för kanske första gången någonsin vet att uppskatta värdet av foder. Att det inte är något att ta för givet.

Kanske, det är inte säkert, men kanske kan det till och med bli så att vi kan sälja lite foder till någon annan djurägare också. Det känns väldigt bra ett sådant här år när många har svårt att få det att räcka. Vi får se hur det blir med den saken men som en jämförelse blev det tretton balar idag på en lägda där första skörden bara gav en enda. Helt galet. Och som balsam för själen förstås.

Det är främst på förstaårsvallarna man ser en markant skillnad på mängden gräs. Första skörden var verkligen katastrofal på dem men nu har det återhämtat sig. Och spillsäd från fjol hade också tagit sig, det tyckte jag var roligt! Jag såg det när jag åkte med Danne ett par varv när han balade och jag tyckte det var så fint. Korn som var för blött för att ta sig genom tröskan förra hösten slog rot där det låg istället. Skräpigt kanske men också fint.
Det finns sådana krafter i naturen… En så stark vilja att leva…