När det började brinna i bokföringen

9 januari, 2019

Jag skulle vara effektiv och testa ett nytt arbetssätt för det här med bokföringen idag. Det slutade med en mindre eldsvåda!

Jag brukar ju tycka att det är lite knivigt att få pappersarbetet gjort här hemma ibland. Det är lätt att man hamnar i en massa annat jobb bara för att man är på plats och kan se allt som behöver göras. Så idag tog jag datorn och pärmen och drog till stan i stället.

Allt gick bra till att börja med. Jag installerade mig i ett hörn på trevliga City Cafe och upplevde en riktig nostalgitripp eftersom de hade samma meny, samma möbler och samma ägare som för tjugo år sedan. Underbart!

Jag satt där, rak i ryggen, alldeles hel och ren och till och med lite snygg i håret. Jag knappade på tangenterna i rasande fart och njöt av sorlet, kaffet och den klassiska City Café-skinkmackan med hemlagad senap. Allt flöt på så bra och jag tänkte att detta är ju ett fantastiskt sätt att jobba! Inga lösa djur, ingen som vill ha hjälp med en slang, en bult, en bärgning eller ett gott råd.

Och då började det brinna!

På riktigt! Helt plötsligt såg jag att det slog upp lågor från min pärm! Det brann verkligen i mina papper! En hetsig eldslåga spred sig från en låneavi!

-Jävlar, det brinner ju här! utropade jag!

Bordsgrannarna vaknade till och stirrade. Någon reste sig lite till hälften. Jag fick loss papperet från pärmen och drog undan resten av bokföringen från värmeljuset som stod på bordet. Med den brinnande avin i näven skyndade jag mig att släcka genom att blåsa ut lågan riktigt kraftigt och resolut. Det var tyst i lokalen och jag tittade mig omkring.
-Ingen fara, jag har släckt nu, sa jag och försökte låta lugn och förtroendeingivande som en sorts blåljusperson. Fast ändå lite tyst för att inte dra till mig alltför mycket uppmärksamhet.
Som att man skulle lyckas med att inte dra till sig uppmärksamhet när man just eldat låneavier inne på ett café.

För säkerhets skull skyndade jag mig in i köket med papperet för att spola lite vatten på det. Det glödde som tusan och jag ville ju inte att det skulle få fart igen.

– Ursäkta att jag kommer in här men.. Ja, det började brinna där ute helt enkelt. Så jag ska bara.. Om jag får komma fram till vattenkranen här… Så där! Tack så mycket.

Sedan gick jag ut igen. Det luktade rök men jag satt kvar ett tag till och jobbade. Mest för att jag tänkte att det skulle se konstigt ut om jag bara drog därifrån. Troligen såg det jättekonstigt ut att jag satt kvar också. Jag släckte i alla fall det där värmeljuset som jag hade lyckats lägga papperet över och så jobbade jag på för att visa att det inte fanns mer att se.
Karlarna vid grannbordet verkade dock inte kunna slappna av riktigt. Jag såg nog hur de höll koll så det inte inträffade något nytt drama hos mig. Noll tillit liksom.

Inget brandlarm gick igång och ingen blev rökförgiftad heller. Jag fick en hel del gjort så jag tror att jag får vara rätt nöjd med dagen. Men jag har inte bestämt om jag ska komma tillbaka dit eller inte. Vet heller inte om jag får.

Surkärringar
Det här var fint!