Surkärringar

10 januari, 2019

Tålamodsprövande är bara förnamnet. Surkärringar är efternamnet. Fast nu var jag kanske lite orättvis. Det var faktiskt bara några som var sura, de andra var bara kor. De flesta ganska glada tror jag till och med. Men jag blev sur. Och så uppgiven att jag nästan började gråta ett tag.

Kor alltså. När de sätter den vrånga sidan till är de inte att leka med. Smarta, luriga och beräknande. Vet precis hur de ska smita förbi, riva ner grindar och kasta med huvudet så man inte får dit öronmärket. Och när tången inte funkar och de hittar en hög med foder och vägrar gå, då kan man hålla sig för skratt.

Linda och jag la mycket arbetstid hos dikorna idag och det kändes inte som att vi fick så mycket gjort alls. Men man måste ju se saker positivt. Sägs det. Och om man gör det så kan man räkna in följande bra grejer:

1.Vi kollade upp varje ko och granskade klövar, öronmärken och hull. De flesta är tjocka som bollar och har korta fina klövar. En av dem behöver lite pedikyr och några andra (som vi redan visste om) behöver annat foder.

2.Vi balkade av och gjorde en egen avdelning till de kor som behöver näringsrikare foder med lite extra power inför våren. De verkade väldigt nöjda med att serveras mix med korn och potatis istället för bara grovfoder.

2.Vi skiljde av och flyttade sju kalvar till andra ställen där de ska bo från och med nu. Vi har haft några kalvar kvar med korna eftersom de är ganska små och för att korna fortfarande kan försörja dem med mjölk i den mån de är intresserade. Nu fick ett gäng flytta och det är ett väldigt råmande här ikväll. Men det går nog över redan i morgon.

Bra dag ändå kanske? Ja, det var väl det. På nå vis. Men vääääldigt jobbig.

 

Bring it on Janne
När det började brinna i bokföringen