Landsbygdskvinnans dag är det idag. Okej! Eller snarare. Okej…?  Vad har jag missat? Borde man ha blivit firad? Utdelades det någonstans obligatoriska kladdkakor (med äkta choklad, inte snikvarianten med kakao) till alla kvinns som bor på landet?

Jag märkte inte så mycket av denna speciella dag förutom ett och annat smäktande girlpowerinlägg på sociala medier. Om kvinnor som kan och traktorer och styrka och grejer. Och några riktgt bra texter om kvinnor som varit betydelsefulla för både landsbygd och lantbruk genom åren.

Själv har jag mest befunnit mig i stan hela dagen. Som den landsbygdiga kvinnoperson jag är har jag varit på LRF Konsult och gått igenom bokföring och sedan jobbat på hospice. Fast före det var jag extra lantlig och skrapade gångarna hos tjurarna och lite annat. Med hjullastaren bevars.#strongtractorwoman Och mitt emellan revisorn och vårdjobbet mötte jag Håkan på macken med mitt bankkort så han kunde tanka traktorn och äta lunch med mig. #farmwomanwithcash #vadskullekarlarnagörautanmig

Om jag ska nämna en landsbygdskvinna som däremot har jobbat på just landsbygden hela dagen idag så är det Linda. Hon har hållit ställningarna här medan jag har varit borta och om någon ska firas på denna dag så är det hon.

Duktiga, galna, roliga, energiska, knasiga Linda.

Bilden är arrangerad. Hon är aldrig stilla.

Tack för att du är kvar här! Trots att du har Tabita som chef och fikarummet ser ut som fan jämt.

Visste ni förresten att litauerna som jobbar med kraftledningsbygget häromkring kallar henne Strongwoman? Och att de betygsatte hennes traktorkörning med ”Twelve points, like Eurovision Song Contest. Highest score” i somras? Det ni!

Nåväl, nog om kvinnor. Nu ser vi fram emot landsbygdsmännens dag. När är den? När? När?!