Tröskningen fortskrider utan alltför stora hinder. Skiftande väder och plötsligt ändrade planer är en del av årstiden så det räknas inte ens. 

Jag måste ändå säga att den här hösten flyter på hyfsat bra. Eller så är det Danne som undanhåller mig en massa tröskstress så jag slipper lida. Det är mycket att göra och långa dagar förstås, en del krångel med Xerion som behövts mekas med, lite plastproblematik med korvpackaren och lynnigt väder.  Dock inga stora tröskhaverier och katastrofer (peppar, peppar).

På tal om katastrofer lyckades vi avvärja en som jag nästan ställde till med igår. Jag tog avfarten för snävt och höll på att välta hela den nya, fina demovagnen på väg in på åkern. Tur att Danne kunde detaljguida mig på telefon så jag lyckades backa upp igen och få fast mark under däcken. Och en himla tur att jag jobbar hemma all annan tid och inte ägnar mig åt fältarbete på vardaglig basis.

Åkern på dessa bilder kallas ”Mamma Janssons” och oj vad mycket insådd som kommit upp. Mer grönt än gult nästan, ganska svårtröskat och inte den torraste halmen precis. Men en fin vall blir det nog nästa år.

Nu har han ungefär 25 av 110 hektar kvar att tröska och det är varierande mängd överallt. Vi har haft mycket nederbörd så vissa områden är nästan tomma där det varit för blött.

Andra är bättre och som sagt har insådden kommit nästan väl rikligt. Sammantaget verkar det bli en hyfsat normal skörd för oss, på ungefär 3,5 ton/hektar.