Det är höstlov här och jag brukar tycka att det är rätt trevligt att ha barnen hemma från skolan. Inte denna gång. I morgon ska vi skicka djur på slakt också. Det brukar vara väldigt odramatiskt och enkelt att veta vilka som ska åka.
Inte denna gång. 

Jag har mycket att göra här på dagarna. Jag delar hjullastaren med Danne, försöker flytta omedgörliga djur och hinner ingenting känns det som. Ing-en-ting! Och så dräller det omkring folk i hemmet (ungarna alltså), släpandes benen efter sig som levande döda och totalt immuna mot synen av växande tvätthögar, kvarlämnade flingtallrikar och ved som ännu inte burits in.

Är det för mycket begärt att personer som vistas i huset och är lediga tar lite ansvar över gemensamma utrymmen? Att det är rent på bänkar och bord innan man får ett vansinnesutbrott och vrålar ”-Respektera hemmet!!” och ”-Ska det vara så svårt?!” medan man sliter sitt grånande hår?
Nä, nu var jag kanske elak? Kanske lägger jag min egen stress och känsla av otillräcklighet och bristande föräldraskap på mina stackars avkommor? Ja, så kan det väl vara möjligen… Till deras försvar kan jag berätta att de i alla fall har lagat middag både igår och idag. Lovisa har även bakat bröd som var väldigt gott. Men ändå! Pleeeease!

På eftermiddagen samlades vi i hursomhelst till gemensamt fika hela familjen. Men det gick också överstyr. Vi skulle gå igenom listan på alla kor och bestämma vilka som ska åka på slakt i morgon. Det blev vilda diskussioner!

Jag och Linnea ville behålla Fiona eftersom hon är snäll och speciell och för att vi har haft henne sedan hon var liten. Dock var hon inte dräktig och hamnade därför på slaktlistan. Men till hennes försvar fick hon ju tvillingar i år och med tanke på det, det var mitt och Linneas argument, så har hon ju producerat en kalv för 2020 liksom i förväg…
Danne ville behålla 1226 som vi andra vill slakta på grund av galen. Hans argument var att hon slutade vara galen efter ett tag, att hon fick en fin tjurkalv samt är en väldigt bra mamma.
Matilda hade inte fattat att hennes kviga, Ronja också stod på slaktlistan då hon inte var dräktig. Mer protester med andra ord. Sedan diskussion om vilka som gav kalvar med eller utan horn, vilka som hade fint juver eller konstiga klövar, och vad den där kon som sitter som en hund ibland egentligen heter?

Till slut lyckades vi enas någorlunda och skiljde av de som ska åka i morgon bitti. Tack damer. Nu väntar de evigt gröna betesängarna på er.