Vill man ha någonting gjort får man göra det själv

Ibland i alla fall. Till exempel när fästena till djurens inredning inte håller. 

Danne har ägnat timmar den senaste veckan åt att tillverka nya, rejäla fästen i stället för de vi köpte till kostallet.  Nu är de uppsatta och inredningen sitter rakt och rymningssäkert.

Tidigare har det sett ut såhär:

Brustna fästen och spännband för att hålla fast alltihop. Det är inte bara fult utan även lite osäkert. Kor gnager på saker och trycker på ätfronterna när de ska nå det godaste fodret. Det har hänt ett par gånger att de har rivit och klättrat ut via foderbordet. Jättespännande tyckte de. Det tyckte inte vi.

Därför tillverkade Danne nya fästen från grunden.

Mäta, kapa, skära, borra, slipa, svetsa… Så har hans dagar sett ut.

Stilrent gråa blev de också innan han var nöjd. Kallgalvspray gav dem denna look.

I torsdags satte vi upp de första och det blev himla bra, trots att vi fick hänga dem lite högre än det var tänkt. Det sitter en planka på kanten av foderbordet och det blir för trångt mot den om fronterna hänger neråt.

Här nedanför ser man ett gammalt fäste som är på väg bort.

Närbild på ett nytt är det sitter på plats. Genomgående bultar och rejält gods. Stabilt och bra.

Inom den närmaste framtiden ska vi även montera upp två låsgrindar. Då går det lätt att sätta fast en ko som behöver ryktas, undersökas eller få ett nytt öronmärke på plats.

Det är kul med händiga människor. Jag är imponerad av folk som kan bygga saker. Alltså på riktigt bygga saker. Med rätt mått, material och funktion. Inte bara spika igen ett hål eller dra i en skruv. Jag är möjligen lite påhittighändig om det behövs. Som att jag kan komma på kluriga akutlösningar ibland. Men Danne, han kan bygga en hel ladugård. Och tillverka fina inredningsfästen.