Jag har gått och blivit hundmänniska. Trodde väl aldrig att det skulle ske. Av en tillfällighet har jag även gått och blivit en människa som tillverkar eget hundgodis hemma i köket. Med fantastiskt resultat om jag får säga det själv.

Vi har ingen egen hund men min syster har en liten tuss som jag har kommit att tycka otroligt mycket om. Han heter Charlie och ska bli terapihund när han blir större. Redan nu är han vårdhund och kompis i familjen och vi har umgåtts mycket med honom under tiden på Sundsvalls sjukhus. Charlie är en liten malteser och jag har nog inte fattat förrän nu hur mycket personlighet och coolhet en ullig, liten hund kan ha. Jag trodde man behövde ha någonting rejälare om man skulle kunna skapa relation men så är det ju inte alls har jag märkt.

Tack vare Charlie och det faktum att jag tog fram en stek ur frysen som sedan visade sig vara en ungnötslever har jag för första gången gjort hundgodis. Charlie älskar dem så nu tänkte jag berätta hur jag gjorde.

Jag körde först hela levern i ugnen på 100-150 grader till den kändes fast och fin men inte blev typ stekt. Det tog någon timme och sedan fick den stå och svalna i ugnen över natten efter att jag slagit av värmen.

När levern hade kallnat gick det lätt att skära den på min skärmaskin. Det går säkert bra med kniv också.

3-4 mm tjocka skivor gjorde jag på ett ungefär. Då höll de ihop bra men var tillräckligt tunna för att torka snabbt sedan.

In i ugnen på bakplåtspapper. Jag satte värmen någonstans mellan 60 och 80 grader och hängde fast en grilltång i ugnsluckan för att den skulle stå lite öppen. Det är viktigt att luckan inte är stängd för då torkar skivorna aldrig. Det märkte jag när jag råkade slå igen den ett tag.

Man får hålla lite koll men för mig tog det kanske 40 minuter innan leverskivorna började bli torra på ovansidan. Då tog jag ut plåten och vände på bitarna. När nästa sida också hade torkat och skivorna var nästan genomtorra tog jag ut dem igen och skar upp alltihop i småbitar.

In en sista sväng i ugnen och efter några omrörningar var allt torrt men inte stenhårt eller bränt. Jag kollade så att allt såg brunt ut och att inget fortfarande var grått. Färgen visar tydligt om det är torrt eller inte.

Jag gissar att bitarna håller sig hur bra som helst i rumstemperatur bara de inte blir fuktiga men det bästa är kanske att frysa in dem i småportioner och ta fram allteftersom? Om de blir blöta när man tinar upp dem kan man bara sprida ut dem på ett hushållspapper och låta dem torka i rumstemperatur eller köra ett extra torkvarv i ugnen igen.

Det var enkelt och roligt att göra hundgodis tycker jag. Och det var väldigt uppskattat av Charlie. Han gjorde alla konster han kunde i ett rasande tempo för att få en bit till när han en gång hade fått smak på dem.

Just lever tycker jag själv är gott men övriga i familjen är inte så imponerade. Därför var det extra kul all göra något av en stor bit prima mat som annars bara hade blivit liggande i frysen alldeles för länge. Det är ju sanslöst hur mycket vi bara slänger nuförtiden. Sådant som man gjorde goda, näringsrika maträtter av förut. Nästa gång vi slaktar hemma ska jag ta reda på njurarna också, och se om det går att göra samma sak med dem. Det är ju lite liknande konsistens på dem som på lever. Strupe och lungor är tydligen också sådant som hundar gillar. Och förstås härliga ben att tugga på.

En varning ska dock utfärdas för just kombinationen lever och hund. Lever innehåller mycket A-vitamin och det kan vara skadligt för hundar i för stor mängd. Enligt Svensk Jakts hemsida bör man inte ge mer än 100 gram i veckan till en medelstor hund. Perfekt som peppgodis eller för träning alltså. Inte som en del av den vanliga kosten.

Testa!

Hundfoto: Lovisa Bergström