Snubblade på ett för mig nytt fenomen på Instagram. Eftersom jag inte har några andra sociala medier just nu hade detta gått mig helt förbi. Trenden runstreak. Å herregud.

Vinterbad och padel verkar fortfarande trenda stort, särkilt bland medelålderskrisande människor med skumma dieter, men det här med runstreak? Hur kan jag ha missat det? Hur länge har det pågått? Förresten trodde jag att streaking handlade om att springa naken men så roligt ska man tydligen inte ha det.

Jag läste alltså om hur en människa i mitt flöde hade gjort dagens runstreak-pass. Blev nyfiken. Googlade. Fann att en runstreak tydligen är att springa en kort sträcka varje dag. Men oj, det måste ju såklart kallas något flashigt på engelska va? Så det blir lite coolt och spännande? Jag tyckte det var störtlöjligt. Sen gick jag ut och sprang jag med. Nu har jag hållit på i elva dagar, mycket tack vare att jag berättade om det här för två tonårsbarn och min stolthet hindrar mig från att sluta, men även för att det faktiskt känns riktigt bra.

Det är en engelsk mile man ska springa. Som minst alltså. Det är 1,6 km och det är verkligen inte långt. Det är så kort att man inte kan skylla på tidsbrist, väder eller dagsform. Kan man bara gå så kan man snällspringa den här sträckan, det är inte värre. För man får springa hur fort eller sakta man vill.

Mina iakttagelser så här långt är att denna runstreak får mig att känna mig duktig, presterande och hälsosam. Trots att det är en så liten ansträngning. Jag har sprungit utan att bli arg för att det är jobbigt och tråkigt, det hinner man inte, och jag tycker att det är lätt att springa både fortare och längre än jag behöver när jag väl har slagit på musik och kommit iväg. Det också lättare att ta sig an diverse annan träning om man gör det här varje dag. Till sist har jag också märkt att det inte alls verkar skadligt att springa trots att kroppen gör ont. Jag har gjort illa mig och haft rejäla lårkakor och sådan muskelvärk i benen att jag nästan inte kunnat sova, men jag har hasat omkring de här kilometrarna ändå och jag tycker att kroppen återhämtar sig mycket snabbare än den gjort om jag varit mer stilla eller bara gått istället. Kanske är det helt rätt sträcka och lagom ansträngande? Men ändå så pass extrarörligt och pulshöjande om man pinnar på lite att kroppen verkligen mår bra av det? Jag tror bestämt att jag ska fortsätta med den här rutinen ett bra tag till. Kan ju inte ge upp efter knappa två veckor i alla fall.

Himla bra att man kan bli så provocerad av tramsiga trender. Tack för instaskrytet, vänner. Det är irriterande att ni är så förbannat hurtiga men uppenbarligen bidrar ni till ett mer hälsosamt leverne för mig.