Nu är lille Frans här! Linneas fjällkalv är född och mamma Giklan är duktig och sköter sig bra. 

I söndags ploppade han ut och nu har Linda fotat honom så det syns hur fin han är. Jag försökte också när han var alldeles färsk men gjorde honom inte alls rättvisa.

Han är ganska långbent och ljus med brun täckning. Väldigt lik framlidne pappa Ralf i färgerna, det var roligt. Man saknar ju honom. Snälle Ralfen.

Frans är en söt och pigg liten kille med den karaktäristiskt smala fjällrumpan som inte syns just här. Och så har han ögonbryn! Riktigt symmetriska och coola, han ser lite seriefigursaktig ut tycker jag.

I år är Giklan extra duktig. Hon har alltid tagit bra hand om sina kalvar men tidigare år har hon varit lite seg i starten. Hon får så vansinnigt mycket mjölk i juvret innan kalvningarna så det spänner och gör ont skulle jag tro. Därför har hon varit lite skeptisk till att låta kalvarna dia ordentligt alldeles i början men den här gången verkar det ha funkat direkt. Hoppas hon accepterar några amkalvar sedan också, som hon gjorde första året. Hon har så det räcker och blir över om man säger så. Fet och fin fjällmjölk.

Hoppas alla har haft en bra start på veckan. För min del swischade måndagen förbi som en virvelvind och idag har jag haft den tröttaste dagen på väldigt länge. Jag somnade till och med på gräsmattan här utanför sjukhuset. Några i personalen gick förbi och var tvungna att kolla att det inte var någon hemlös eller död person som låg där. Men nej, det var bara Elin som vilade i solen och hon var inte alls död, bara nästan.

Nu ska jag kolla på de här bilderna en gång till och unna mig en riktig fjällfeber innan jag lägger mig för natten. Hörs, hej!