Han är rolig vår Jesus. Minns ni honom från i julas? Väldigt energisk och glad. Han gillar människor och att studsa omkring i boxen. Busig är han också och nu har han blivit större. Han har växt på sig riktigt bra med tanke på hur pluttliten han var i början.

Vår veterinär tror att den här killen har rasen dexter i sig. Dexterdjur blir bara en meter höga ungefär och de är enormt söta. De och andra mindre raser har tydligen blivit lite nypopulära bland bönder som är inriktade mer på betesvård än matproduktion. Djurenhetsmässigt räknas de på samma sätt som fullstora raser men äter ungefär hälften så mycket och behöver ju inte lika stora utrymmen. Duktiga på att beta och omvandla grovfoder är de också. Smart minsann.

Till det här inlägget har jag haft förmånen att få låna bilder på riktiga dexterdjur, inte bara på Jesus som kanske har nåt litet drag. Therese Larsson, kontaktperson på Svenska Dexterföreningen, har tagit dessa fina foton på sina djur.

 
Foto:Therese Larsson

Jag läste på lite hos Svenska Dexterföreningen eftersom jag är nyfiken till min natur. Det var intressant. Jag lärde mig bland annat att rasen kommer från sydvästra Irland och utvecklades från gamla keltiska boskapsraser under 1800-talet. En avelsansvarig, Mr Dexter, som arbetade hos en lord på ett gods, tog fram den perfekta lilla kon för bete och mjölk- och köttproduktion. Det blev dexterkon, en frisk och trevlig kombinationsko, fast i litet format. Under åren har rasen spridit sig över världen, den var lätt att ta med på båtresor bland annat, och i Damark finns sedan 80-talet en hel del dexterdjur. Här i Sverige är de färre men vi har ungefär 550 stycken i hela landet. De flesta korna är dikor men eftersom de producerar fet mjölk i riklig mängd kan de även funka bra som amkor. Eller som hushållskor eller mjölkdjur i småskalig produktion. Köttet ska visst vara väldigt gott också, och en slaktad tjur väger enligt brittiska siffror i snitt 200 kg.

Dextrarna är duktiga naturvårdare med bra hälsa och lynne. Liksom andra äldre, bevarade raser är de intelligenta, personliga och har bra modersinstinkter.

Jag vill ha några!

Foto:Therese Larsson

Man kan läsa mycket om dexterrasen. Bland annat om hälsa och avel. En bra sak med modernt avelsarbete är att man jobbar bort olika sjukdomar och gendefekter. Inom dexterrasen liksom hos annan boskap har det funnits en benägenhet för chondrodysplasi, en defekt som orsakar extra korta ben. Ett tag trodde man att de kortbenta dexterkorna var själva originalet och därför fortsatte aveln med dessa djur. Men den gen som orsakade det här utseendet ledde även till svårt missbildade och dödfödda kalvar. Idag avlar man inte på djur med anlag för chondrodysplasi och det är förbjudet att importera bärare av genen både när det gäller levande djur, embryon och semindoser.

Oj, vad jag snöade in på det här nu då. Bara för att vi råkar ha en kalv som eventuellt är dextersläkting. HÄR är i alla fall Svenska Dexterföreningens hemsida för den som likt mig blev dexterfrälst såhär på kvällskvisten.

Här är två bilder till på Jesusbarnet från när han bodde i kalvladugården. Han är en ljuvlig odåga. Verkligen. Alltid glad och pigg men han stal gärna mjölk från kompisarnas hinkar och rymde om man lämnade boxdörren öppen för länge när han var mindre.

Foto: Linda Edlund

Nu är han avvand och har flyttat ut till en djupströbox. Han är fortfarande busig. Häromdagen när jag var där och strödde ut halm smög han sig på och puttade mig i rumpan. Shame on you, Jesus!

Här är en sista bild från Therese. Här ser man verkligen storleksskillnaden, eller hur? Det är en dexterkalv och en herefordko. Kolla! Minimini!

Foto: Therese Larsson

Tusen tack för hjälpen säger jag till Therese och Svenska Dexterföreningen!