Nog är det skillnad ändå och ibland blir man löjligt skrytig över sina egna. De tjurar som fötts här på gården kan det hända att jag känner lite extra för.

Jag gillar och bryr mig om alla våra djur såklart men de vi fött upp själva från egna kor är allt lite finare än alla andra. Nu är de drygt ett år, de som föddes ifjol, och när ett annat gäng gick på slakt i måndags hamnade de största av dem längst fram i hangarn.

Runda, bastanta, muskulösa. Och väldigt snälla och lugna. Eller om de kanske mest är slöa. De är riktiga livsnjutare som äter och vilar, busar lite och sedan vilar lite till. Fina pojkar tycker jag, trots att de inte är renrasiga eller så. Vissa är lite väl kortbenta och blir inte sådär utväxta och stora åt alla håll tack vare angus- och herefordgener, men i gengäld är de kralliga och stabila. Årets kalvar blir spännande att följa i det avseendet. Kul att se om de blir resligare med Blonde d’aguitaine i blodet.

Rejäla nackar.

Rent objektivt och faktabaserat är de verkligen snyggast, det är inte bara en favorisering. De här grabbarna är ju blandade köttraser till skillnad från våra inköpta djur som är mjölk- eller mjölk/köttras och inte har samma chans att sätta muskler och fett.

Våra egna gick ju också och diade hela sommaren och halva hösten och blev omhändertagna av sina överbeskyddande morsor. Födda i egen flock, inga miljöombyten, inga okända bakterier och inga hastiga foderbyten. Det har varit positivt för dem. Självklart i kombination med att vi har optimerat deras levnadsförhållanden och sett till att både de och mammorna har haft bra mat och tillsyn och allt det där.

Liten…

Har blivit stor..!

Jag gillar att vi har två uppfödningsgrenar nu för båda har verkligen sina tjusningar. Det är superkul att köpa kalvar från mjölkgårdar och ta hand om dem, komma nära, nyttja en massa finlirskompetens som man samlat på sig under åren och få fram fina tjurar med bra tillväxt. Något som inte är helt lätt faktisk och som kräver mycket omsorg och vaksam blick.

Och så dikalvarna som är mer vilda än tama när de är små, som dricker sig stora på kornas mjölk och växer på ett helt annat sätt tack vare sina gener. Med dem får man vara med från start. Innan de ens finns till. Planera kalvningstid, välja en bra far, se till att korna mår bra under dräktigheten och kanske även hjälpa dem till världen. Sedan hålla stenkoll första dygnen för att kunna slappna av mer när allting funkar och man får se dem växa och må gott på betet.

Såhär kan de bli. Visst är de runda och fina?