Minisemestern är avslutad och vardagens bekymmer och glädjeämnen är tillbaka. Vi kom hem i fredags och helgen har varit konstig. Sådär som det kan bli när man inte hänger med i sina egna svängar. 

Till att börja med måste jag säga att Orsa var ett fantastiskt resmål. Rovdjursparken, stugan, den extremt långgrunda Orsasjön och hela miljön med skogen och naturen, särskilt vid Grönklittsområdet där vi bodde var jättefint.

Syrran och jag kompade bra ihop och vi åkte även rodel nedför en slalombacke i Rättvik allihop på hemvägen. Hur galet och kul som helst! Testa det!

Allt var bra och jag tappade inte in ett enda barn till rovdjuren. Kanske för att jag är en så ansvarsfull förälder, kanske för att de numer är för stora för att lyfta över räcken.

Vi var borta i två dygn men energi- och umgängesdepåerna hann bli påfyllda med skratt och ro även om jag blev rätt eftertrött när jag kom hem.

Att få vakna till solsken och gå ut och lägga sig på en altan, utan att behöva jobba varken före eller efter, och att stanna på stranden tills alla var nöjda, inte tills det var ladugårdsdags eller bråttom till något annat, det var en ljuvlig lyx. Trots att det skar i hjärtat att ett av barnen var på sjukhus istället för med oss andra.

Hemma i verkligheten hos Danne väntade en trasig traktor och massor med jobb. Bara att hugga in. Vi har en demo-New Holland här som vi kör hem balar med eftersom ena Deutzen är på verkstad. Igen. Så tröttsamt. Det är oklart när den kommer tillbaka och balarna måste bort från vallarna inför nästa skörd så vi står i ett ganska krångligt läge nu.

Det går rätt tungt överlag måste jag erkänna. Med själva flytet på gården. Mycket läggs på hög, både små och stora saker, och man vill hinna minst det dubbla varje dag.
Får jag säga så förresten, fast jag nyss har varit iväg och lyxat mig i en stugby? Ja, tänk att det får jag. För jag har klivit av det där sjuka tåget där alla ska jobba halvt ihjäl sig och skryta om att de aldrig hinner något annat än att slita i sina företag. Livet är ju så mycket mer. Så skört och så stort. Jag vill arbeta och skapa, få allt att fungera, måste få allt att fungera, men jag vill också vara med min familj.

Tack för de här dagarna. Tack för både jobb och ledighet.